Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Allmän oreda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
57
till andra ändan af rummet. »Hvad skola vi då börja
med? Jag är med om hvad som helst.»
I samma ögonblick hördes Faster Maria komma, då
Bob genast fick brådt att springa och taga upp boken
igen, för att på nytt sätta sig och läsa med största
ifver. Men ingen faster kom in; hon hade endast gått
förbi dörren, och det var således endast blindt alarm.
»Ack, en sådan kruka!» sade Archi. — »Nej jag är då
visst ingen kruka», svarade Bob vresigt. — »Att vara rädd
för en faster!» hånade Archi. — »Ja du är inte en
smul’ modigare själf vet du», skrek Bob.
»Nej, nu fån ni hålla er i styr, båda två», sade Bess.
»Om ni viljen vara lugna, så skall jag tala om något
roligt för er. Tom har gått och telegraferat till Mamma,
för att be’ henne komma hem genast, så att, i morgon
afton, kunna vi hafva henne här. Därföre skola vi nu
vara riktigt snälla, så mycket som vi kunna, ända till
dess, för att visa Faster Maria att Mamma, ändå, förstår
sig på att uppfostra oss riktigt.»
»Har hon sagt, att vi voro illa uppfostrade?» frågade
Archi. Bess nickade. Archi såg dystert på Bob och
pekade med tummen mot befrielsens dörr. Bob förstod
genast vinken, kastade boken ifrån sig ännu en gång,
och inom ett ögonblick voro båda de små vildfåglarna
flugna ur buren — och när Bess ändtligen fått upp en knut
som slagit sig på tråden, och tittade upp, såg hon genom
fönstret de förrymda fångarne och hörde deras vilda, trotsiga
jubelskri, under det de på snabba fötter ilade bort till ladan.
*Nej men det var ändå bra illa gjordt af dem!»
utropade hon, »när jag stannade hos dem, fast det var så
tråkigt, och inte ens sprang med Tom, bara för deras
skull! Men det är så likt pojkar! Jag undrar just,
hvad de nu tänka taga sig till? Det blir nog någonting
förskräckligt — det är jag då alldeles säker på.»
Ingenting annat än tanken på att hennes mors
anseende för »duglighet» som uppfostrarinna stod på spel,
kunde ha afhållit Bess från att genast gå ut, hon också, och
springa efter Tom; men hon- kände på sig, att hon åtminstone
borde vara snäll, annars kunde ju Faster Maria alltid få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
