Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Allmän oreda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
61
och kikhostan och vattkopporna, allt på ett år? Ja, och jag
gjorde min skyldighet mot dig, ända tills du blef gift —
och då gaf jag dig en god handräckning att sätta bo med
också. Andra bröder skulle tänka på allt sådant där, men
det gör icke du. Och nu på gamla dagar skall jag bli
förolämpad i ditt hus.»
»O, fören mig då till galgen, där får jag ro
åtminstone !» utropade Herr Bradley alldeles utom. sig, och
sprang så fram och ställde sig midt framför sin syster.
»Ja, Maria, om du lofvar att aldrig säga ett ord
om det mera, så skall jag då skicka bort Karin och det
med ens; men för allt i världen, tala aldrig sedan mera
om saken. Jag har aldrig kunnat fördraga prat.»
»Jag föredrar också handling», sade Faster Maria
sträft. — Herr Bradley drog en djup suck.
»Nåväl, om jag måste det, så får jag väl lof då»,
sade han, med ett svagt hopp, att hans syster möjligen
skulle vekna litet till sist.
Men då intet tecken till något sådant syntes, styrde
han låggsamt sina steg till köket. Där hade stormen nu
något lugnat af, men ett harmset mullrande och brummande
vittnade ännu om luftkretsens häftiga skakning. Herr
Bradley drog ett långt andetag och började.
»Karin, du har varit mycket ohöflig mot Fru Hampton,
och jag kan ej annat än ogilla ditt uppförande. Jag —»
»Uppförande!» brast Karin ut, »ja, inte är det då hos
Fru Hampton, jag tänker gå i skola för att få lära
folkvett, och, sannerligen, Herr Bradley, hvad jag har måst
utstå af henne i dag, har rakt krossat mitt hjär-r-r-ta! —
med hennes nosande och snokande i alla vrår, och hennes
frågor och sqvaller »hur stor lön jag har!» och »hur
mycket går slaktarräkningen till?» och allt möjligt — det
där alls icke likt bättre folk, och inte likt våran egen söta
fru heller. Ah, hon har rent af tagit lifvet utaf mig i
dag!» Och Karin smälte i tårar.
»— och så mina grytor och pannor kastade rundt
omkring, och hela köket uppochnedvändt, och hon som
ger sig till att kalla mig skällsord, »irländska slamsa»
och så’nt där — och kommer och säger till mig, att min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
