Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Faster Marias missbelåtenhet når sin höjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
Bessi ej strax se; men allt efter som de kommo närmare,
hörde hon ett hjärtskärande, oartikuleradt qvidande eller
jämrande, och då hopen ett ögonblick delade sig
uppfångade hon en skymt af Ked, den stackars idioten, som
så nyligen räddat henne från att drunkna. Han hade
händerna bundna på ryggen, hatten nedslagen öfver ögonen
och skuffades sålunda framåt, alldeles blind och
hjälplöst förvirrad, midt ibland sina grymma förföljare, som.
knuffade honom hit och dit, hånade honom, slogo honom
och försökte få honom att falla omkull, med ett ord pinade
den stackaren på alla möjliga sätt. "De voro synbarligen
på väg med honom till en pump, som fanns där i
närheten, och Bess förstod ögonblickligen, att de tänkte duscha
honom. Ingen under då, att hon skrek till och rusade
ut! Men man kan tänka sig Fru Hamptons fasa, när hon
tittade ut genom fönstret, öfver axeln på Fru Drew, och
fick se sin lilla brorsdotter, i lifligt handgemäng med en
gatpojke, under det att en tjutande pojkskara stod
omkring och skrek för att uppmuntra de stridande. Bess
hade rusat ned utför trappan, i detsamma som pojkhopen
drog förbi, och hade rusat in midt i högen, med en så
plötslig och oemotståndlig fart, att hon förbluffat och för
ett ögonblick skingrat fienderna. Hon hade fattat Ned vid
skuldran och släpat honom fram till trappan utanför Fru
Drews ståtliga hus, och skulle just leda in honom, när
pojkarne, som hunnit hemta sig från sin häpnad,
upp-gåfvo ett stridsrop och en af dem, uslare än de andra,
slog till Bess.
Ögonblickligen tändes i den lilla flickans ögon en
låga af uppflammande vrede och, utan att egna en enda
tanke åt Faster Maria, åt Fru Drew eller åt sin egen
belägenhet, besvarade hon slaget med en duktig örfil, som kom
gossen att tumla ett par steg baklänges, ty, som Fröken
Bradley aldrig nyttjat ryggplåtar eller snörlif, utan vant
sig att fritt bruka sina lemmar, var hon, när det bar
till, i stånd att på ett otvetydigt sätt ådagalägga, hvilken
kraft, som bodde i hennes armmuskler.
Pojkarne uppgåfvo nu ett bedöfvande hurra och
bildade krets, i det de skreko: »låt dem två hållas, låt
Nya Småttingar. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
