Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Faster Marias missbelåtenhet når sin höjd
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
66
dem två hållas!» — och det var just i detta intressante
ögonblick, som Faster Maria tittade ut genom fönstret.
»Oh!» stönade hon alldeles förtviflad: »Thomas
barnungar taga rent af lifvet af mig!» och sjönk sedan ne&
på en stol, alldeles öfverväldigad af sina känslor.
»En sådan tilltagsen och illa uppfostrad flicka!»
utropade Fru Drew, i sin förtrytelse. I detsamma kom
den där pojken, som slagit Bess, åter fram för att
fatta tag i Ned, och närmade sig sitt offer på ett
hotande sätt.
»Spring upp för trappan du, och gå in med dig»,
ropade Bess; men den stackars Ned stod där bara ocm
skälfde i hjälplös förskräckelse, hvarföre Bess fattade tag
i hans händer, och drog honom med sig.
»Vill du bara låta honom vara, annars slår jag ut
hjärnan på dig!» skrek den andre pojken, i det han
våldsamt drog Ned åt motsatt håll och slog till honom.
Bess såg sig omkring efter hjälp, men de
öfrige-pojkarne betraktade tydligen hela saken som ett enskildt
slagsmål emellan Bess och hennes motståndare, hvarföre
de icke gåfvo henne någon annan hjälp, än genom sina/
uppmuntrande tillrop af: »gå på du min tös, och låt se
att du rår på honom!» »Ge honom på Ögonen, du jänta»
där!», med flera uppiggande uttryck.
Men Bess hade redan uttömt hela sin vrede och all
sin kraft, i det enda slaget, och blygseln öfver
hennes-belägenhet steg nu med brusande kraft upp öfver öronen,
på henne.
Hvad skulle hon nu taga sig till? — Hvad som helst,,
utom att fegt öfverlemna Ned i hans fienders våld,
tänkte-hon. Men hvad förmådde hon väl uträtta? Ack, hvarför
hörde icke Faster Maria hennes rop om hjälp och
kom-ned?
Men Faster Maria låg där alldeles ihopsjunken i sin.
resårstol, och Fru Drew höll på att söka få lif i
henne-med tillhjälp af sin luktflaska.
Plötsligt fick Bess en idé. I ena handen hade
hon-en parasoll, en persedel, som hon allt intill detta
ögonblick alltid ansett för ett alldeles onödigt och menings-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
