Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Mamma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
ej heller gjorde det henne så särdeles glad att få höra
sådant just af sin man. Men hon var tacksam ändå, ja,
innerligt tacksam att finna, att alla hennes älskade befunno
sig väl. Mellan ett leende och en tår lade hon ifrån sig
brefvet, och tog upp det andra, som låg inuti, för att med
större lugn läsa det. Det var synbarligen från Tom, och
Mamma höll det litet närmare intill ögonen än som eljes
nödvändigt kunde varit, af farhåga att något spanande öga
skulle se stafningsfelen. Hon älskade själfva de oriktiga
orden i Toms egen stora; litet klumpiga handstil, men andra
kunde ju inte veta, hvilken god gosse hennes Tom var,
huru öm och kärleksfull mot henne och — men,
verkligen — Tom borde ändå kunna stafva bättre!
»O himmel!» utropade Mamma plötsligen, i det hon
blef helt blek.
»Hvad är på färde, käraste du?» frågade hennes
väninna, som med oro lade märke till hennes förändrade
ansiktsuttryck.
Fru Bradley svarade ej — hon öfverför med en hastig
blick innehållet i sonens bref. »Bess hållit på att drunkna!
Archi brutit af armen på sig! Tom gjort illa Karin!
— Bob värst af alla!» Papperet föll ur hennes maktlösa
hand ned på den vackra sidenklädningen, och. för ett
ögonblick dansade hela rummet omkring för hennes ögon. Men
det var endast för ett ögonblick. Ett ifrigt sorl af
deltagande röster uppstod, och alla uttryckte sin
förhoppning, att Fru Bradley ej haft några ledsamma nyheter
hemifrån.
»Jag måste genast resa hem», sade hon. »Min lilla
Archi har brutit af armen på sig.» Hennes läppar darrade.
»Jag borde ej hafva rest ifrån barnen», tillade hon, liksom för
sig själf. Många hjärtliga uttryck af deltagande hördes
af artiga röster, men Fru Bradley hörde nu allt likasom i
en dröm, medan hennes tankar flögo till hemmet, och hon
såg sina barn öfvergifna och utsatta för alla möjliga
faror. Och tvärs igenom sorlet omkring ringde
oupphörligt för hennes öron en barnvisa, som Bessi brukade
sjunga:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
