- Project Runeberg -  Nya småttingar : ännu odygdigare än Helens /
76

(1896) [MARC] Author: John Habberton Translator: Mina Bäckström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Mamma

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

76

»Maria Nyckelpiga, flyg hem så fort du kan;

Dina barn brinna inne, hela huset står i brand.»

Hon gled sakta ut ur rummet, så att ingen skulle
lägga märke till hennes frånvaro, och skyndade upp
på-sitt rum, åtföljd af sin värdinna.

»Jag måste resa redan i afton», sade Fru Bradley,,
och började vika hop sina klädningar och lägga ned dem
i sin koffert. »Jag är riktigt ledsen, snälla du, att
nödgas-fara ifrån dig så här brådstörtadt, men jag måste verkligen
resa, jag har ingen ro.»

Hennes värdinna sökte öfvertala henne att stanna,
öfver natten åtminstone, och föreställde henne huru
mycket lättare det skulle vara att resa på dagen, äfvensom,
att det väl näppeligen kunde stå så illa till i hemmetr
som Tom framställt saken, samt vädjade till Herr
Brad-leys bref, som ett uttryckligt bevis på, att ingenting
allvarsamt oroande gärna kunde hafva händt. Hon hade redan
nästan lyckats öfvertala henne att afbryta med inpackningen
och åter komma med in till de andra, samt att uppskjuta med
afresan till dagen därpå, då en häftig ringning på
dörrklockan riktigt skrämde dem — och i nästa minut kom så,
John in igen, denna gång utan bricka, och i största hast.

»Telegram till Frun», sade han.

Fru Bradley slet upp det och läste: »Mamma, kom
hem genast. Dröj icke. Allting är alldeles på tok.
Tom.»

Fru Bradleys värdinna gjorde ej längre något försök
att öfvertala henne, utan gjorde nu allt för att påskynda
sin stackars oroliga gästs afresa, och inom en half
timme-efter det att vi nyss sågo henne sitta där så glad i
förmaket bland sina vänner, ilade hon mot hemmet, så,
fort den väldiga, frustande ånghästen kunde rusa i väg.

Vi måste nu återvända till landtgården och till våra
små råttor, som där hålla på och dansa på bordet.

Tack vare Bessis ansträngningar och grannens väl-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:31:51 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyasmatt/0076.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free