Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Familjerådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
ifrig att Tom skulle få komma och bo hos henne samt boija
gå i skolan. Hon hade inga barn själf, och var mycket
fästad vid Fru Bradley, samt uppriktigt angelägen att i
någon mån få bidraga att lätta hennes bekymmer.
Jag fruktar verkligen mycket för att den sanning,
som så långsamt uppgått för herrskapet Bradleys mindre
praktiska ögon, länge stått fullt klar för deras vänner,
som tydligen insågo, att våra fyra små råttor väl kunde
behöfva dresseras en smula.
Och de hacle rusat direkte i fällan! Om de nu varit
riktigt snälla och visat, att man kunde lita på dem, medan
modren var borta, så är clet mer än troligt, att ett år till
fått gå, och att frågan om att lämna hemmet fått anstå
så länge. Men nu fann tiil och med själfva Mamma,
att det var bäst att skicka bort dem; och Tom och Bess
måste undergifvet säga ja och amen.
De visste för öfrigt knappt själfva, om de tyckte bra
eller illa om clet. Det skulle nog bli bra svårt att lämna
hemmet, innan nötterna hunnit blifva mogna, ännu svårare
att ej få åka skridsko på dammen i vinter, och aldra
svårast att skiljas från föräldrarne — men å andra sidan
fanns också mycket som lockade. Hufvudstaden var en
ny och obekant värld, där många äfventyr kunde vara
att förvänta. De skulle få sig en veckopenning att göra
hvad de ville med, och Pappa skulle själf fara med dem.
De skulle komma att bo helt nära intill hvarandra och
kunna träffas för hvar dag, och det låg något synnerligt
lockande i utsikten att få söka reda sig på egen hand. Bess
skulle få taga musiklektioner, och Tom lära latin och båda
skulle komma i dansskola! Detta sista var ju en
utmärkt idé, hvaraf Tom också kände sig så lifligt gripen,
att han genast företog sig att lära Karin att dansa, och därvid
själf aflade de mest utomordentliga vighetsprof, i köket, vid
hvilkas utförande han lika ofta stod på hufvudet, som på
fötterna, hvarföre han också ljudeligen applåderades af
sina hänryckta åskådare, isynnerhet då han gick tvärs
öfver golfvet på händerna, med fötterna i vädret. Karin
var säker på, att ingen dansmästare kunde lära honom
bättre eller ens så bra, som detta var, och tycktes anse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
