Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 11. Familjerådet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
90
all vidare undervisning i Terpsichores ädla konst för
fullkomligt öfverflödig.
Den närmaste tiden blef för Bessi en verklig
prof-tid, och det i dubbel bemärkelse, ty åtskilliga nya
klädningar skulle nu pröfvas, och detta var en sak, som kanske
mer än något annat satte Bess’ tålamod på prof.
Ingenting annat än fruktan att göra Mamma ledsen, kunde
förmå henne att hålla sig stilla under en sådan tortyr, och
Fröken "Watson, sömmerskan, förklarade högt, att man
lika gärna kunde försöka pröfva kläder på en ål, som på
Bessi Bradley. »Bara det blir fickor på båda sidorna,
och så klädningen inte trång» — var allt hvad Bessi brydde
sig om, och, med undantag af detta villkor, att hon fick två
fickor och så kunde vrida sig hit och dit som hon ville i ett
löst sittande bluslif, frågade hon för öfrigt ej det minsta efter
snitt eller fason på sina klädningar. Men Fru Bradley
var — liksom den kristliga kärleken — långmod ig, tålig
och mild, och hennes lilla dotter hade aldrig någon aning
om, på hvilka prof hon under denna period af sin lefnad
satte sin mors tålamod och själfbeherskning.
Slutligen voro då alla klädningarna färdiga, Torns
kläder komna från skräddaren och alla kappsäckar packade;
vännerna i staden voro förberedda på barnens ankomst,
och dessa hade nu blott en afton qvar att tillbringa i
det kära hemmet.
Återigen sutto de framför den sprakande brasan,
men denna gång voro alla händer och ansikten rena och
skinande.
»Du skrifver väl till oss Mamma?» sade Tora, hvilken
som vanligt låg och sträckte sig på golfvet bredvid modren,
med hufvudet i hennes knä.
>Ja visst, min älskling, och det blir mycket ofta
det; och jag hoppas också, att ofta få bref från er —
minst en gång i veckan, kom ihåg det, Tom!»
»Men då fäster du dig väl inte så mycket vid, hur
stafningen blir?» frågade han litet osäkert.
»Nej; ty ehuru jag hoppas, att du nog med tiden
kommer att lära dig stafva riktigt, vill jag att dina bref till mig
skola vara lediga och otvungna. Du får tala om allting
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
