Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett bref från Tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
att fråga om det förut. Det skulle vara nästa Söndag
— och det är ju i morron det — så om mamma vill
att jag skall bli konfirrmerad, så telegrafera!
Farvel, älskade mamma; jag tycker det är så tråkitt
att skrifva, men jag vill ändå skrifva till Mamma, för
jag längtar så efter Mamma. Visa inte mina bref för
någon!!!
Mammas tillgifne son
Tom.»
Det behöfver väl knappt sägas, att Tom ej fick något
telegram, ehuru han gick till telegrafstationen, så snart
han fått sin frukost på söndagsmorgonen, och sedan
väntade där, ända tills kyrkoklockorna slutat ringa. Han var
verkligen så ifrig att göra hvad som var rätt, ty denne
store — och jag är ledsen att säga det — ej så alldeles
snabbtänkte — pojke höll så innerligt af sin mor, och
var ständigt färdig att göra hvad som helst för att vara
henne till lags. Allting i staden var så nytt och underligt
för honom — det ena lika märkvärdigt som det andra —
och ehuru han var filosof och höll god min, samt aldrig
med utvärtes tecken förrådde sina känslor, led han
verkligen i medvetandet om sin okunnighet.
Tom hade flera gånger blifvit tillsagd att ej göra
för många frågor, men fann det likväl alldeles
nödvändigt att litet emellan komma med en och annan. Så ofta
det var honom möjligt att hålla sig, afstod han dock från
den metoden att öka sitt kunskapsförråd, i det han hoppades
att tiden och hans eget förnuft så småningom skulle hjälpa
honom att själf begripa huru det hängde ihop, så i ett som i
annat, utan att besvära andra. Han hade ej det aflägsnaste
begrepp om betydelsen af den engelska episkopala kyrkans
gudstjänst, och lämnade, som de flesta pojkar, hela
psalm-och böneboken i sitt värde, utan att bry sig om att ens
försöka att följa med i den. Hans religion bestod i att gå i
kyrkan två gånger hvarenda söndag, och sedan sitta stilla, medan
han var där. Och ingenting annat än kärleken till hans mor
kunde hafva förlänat honom kraft att gå i land ens med det.
Hvad konfirmationen beträffar, förmodade han, att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
