Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett bref från Tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
96
var någonting lika obegripligt, som allt det andra, men
dock något som skulle göras; han hoppades att det ej
måtte vara så svårt som latinska grammatiken; men svårt
eller lätt, skulle han dock alltid »ta itu med det», som
han uttryckte sig, om så var hans moders önskan.
Kanhända var Toms religion ej alldeles så enfaldig, som
den först torde förefalla oss. Det har nog funnits
människor i denna vår värld, som lefvat och dött, och
försökt att göra Guds vilja, endast och allenast ledda af sin
känsla — och deras lif bar varit täckeligt inför Guds ögon.
Tom försökte att göra så med, och han såg upp till sin
moder, som för honom representerade denna himmelska vilja.
Det fanns dagar, då den stackars Tom var så
hemsjuk, att han var färdig att gråta som ett litet barn. Vid
sådana tillfällen såg han mycket slö och likgiltig ut,
talade föga, föreföll litet tvär, och gick, framför allt, icke
och helsade på Bess, då han alltför väl visste att det
första ord som komme att yttras om hemmet, alldeles
skulle göra ett slut på lians mödosamt tillkämpade själf
be-herrskning. Han skref vanligen till sin moder, när han
kom i denna stämning; och då nedbläckade han alla
fingrarna på högra handen så obarmhärtigt, att Fru Philips
allvarsamt funderade på att köpa hem citroner låd vis, för
att få bort fläckarna på den unge gästens händer, ehuru
hon slutligen bestämde sig för ättika, som betydligt
billigare ; men efter en tid, sedan hon lärt sig att bättre förstå
gossen, lät hon honom vara och öfversåg utan knot med
de bläckiga fingrarna, då hon visste att de endast voro det
yttre och synliga tecknet på den sorg, som just då hvälfde
höga, fast tysta vågor i barnets inre En gång försökte
hon att med ord visa sitt deltagande, men till hennes
förvåning svarade Tom helt allvarsamt: »Jag skall berätta
Tant en historia, som Pappa en gång talade om för mig.
Det var en gäng en indian, som kom till staden. Det
var till Washington, och han var en höfding. Han gick
omkring där på gatorna, tills han gick vilse och alldeles
tappade bort sig, och då kände han sig mycket illa till mods.
Han blef förskräckt öfver att se sådär många hus och, medan
han då vandrade omkring, talade han för sig själf: »wig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
