Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett bref från Tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
97
wam borta, indian vilse — intet wigwam, ingen indian
— indian borta med.» Efter en stund stannade ban dock
plötsligt och såg upp; därpå sade han stolt, »nej, wigwam
borta! indian här!» —■ så känner jag det också, Tant;
var därföre snäll och låt bli och stackra mig.»
Efter denna förklaring försökte Fru Philips sig inte
vidare på att söka trösta Tom på hans »bläckiga dagar»;
hon visade honom då i stället en viss tyst och finkänslig
fördragsamhet, som gossen förstod att uppskatta, och aldrig
glömde; och hon lärde å sin sida, att en trög och föga
intresseväckande skolgosse kan hafva en medfödd
värdighet i sin karakter, huru egendomliga än uttrycken däraf
kunna förefalla.
Icke så att Tom i det hela egnade sig åt några
vidare sublima och upphöjda sträfvanden — långt
därifrån ! Så småningom, och allt som han hunnit vänja sig
viel de nya förhållandena, hade hans svarta dagar blifvit
allt mera sällsynta; och efter sex veckors vistelse i staden,
hade man föga skäl att tänka på annat än helsa, kraft
och munterhet, så snart clet var fråga om Thomas
Bradley junior. Han var en stor gunstling hos alla sina
skolkamrater, hvilka i början gjort narr af honom, men
efterhand fått aktning för honom; ty han var orädd och modig,
och det befanns snart rådligast att lemna honom i fred.
Han var också synnerligen hemmastadd i alla lekar och
kroppsöfningar, och kunde lära cle andra många nya och
roliga lekar. Han visste en hel hop om kaniner och
fjäderfä, igelkottar och dufvor; och nästan hvarenda gosse
i skolan hacle någon liten favorit af det ena eller andra
slaget, som alltid råkade ut än för ett än för annat. Tom
blef ett slags veterinärläkare viel skolan. Långa
rådplägningar höllos i smyg angående cle olikartade djurens och
foglarnas allehanda krämpor, och Toms ord gällde som
lag i alla dylika ämnen. Han var mycket eftersökt efter
skoltimmarna och anmodades dagligen att följa med liem,
än af den ene, än af den andre af sina kamrater, för att
undersöka någon patient eller afgifva något utlåtande. Han
klippte vingarne på favorithönor och tuppar, och dresserade
unga dufvor att komma, när man h visslade på dem,
upp-JSfya småttingar. 7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
