Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 12. Ett bref från Tom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
101
fördes, och ehuru han var en gosse, som ansågs för
synnerligen väluppfostrad — just en af de ofelbara
»förbättringsmedel», Farbror Daniel anbefallt — så gör det
mig ondt att nödgas tala om, att han — för att begagna
ett mindre valdt uttryck — gaf denna sin pedagogiska
uppgift så många som flyger och far, och verkligen gjorde
en grimas åt sköterskan, medan hon ännu stod där och
talade med hans moder. Och från den stunden var kriget
förklaradt. Hon kunde aldrig, från den dagen, visa sig
utanför på trappan, då hon skulle gå ut för att taga sig
sin vanliga förmiddagspromenad, utan att möta unge Herr
Eastman, och då af honom helsas med de utsöktaste
artigheter, enär ödet alltid lät honom komma hem just vid
denna timma, för att inmundiga en rikligare
middags-frukost. Han var nämligen en smula klen, hette det, så
att han hvarken kunde stå ut med den frukost, som bestods
i skolan, eller en längre fasta — och följaktligen liade
denne unge sjukling fått särskildt, tillstånd att i
sporrstreck rusa hem hvar dag kl. tolf, för att sätta i sig fleia
skålpund kakor och marmelad, och sålunda med stärkta
krafter återvända till kunskapens tempel. Sköterskan å
sin sida fann det nödvändigt att taga sig litet frisk luft
hvarje dag, och var nödsakad att göra det just den stund
på dagen, clå hennes matmoder skulle försöka att sofva
litet; och på detta sätt erbjödo sig oupphörligt för dem
alldeles osökta tillfällen att utbyta ömsesidiga artigheter.
»Jaså, är ni nu där igen!» brukade sköterskan säga. »Se
nu till, att ni går in stilla och beskedligt. Och låt bara bli
att smälla igen porten efter er och väcka min fru, ni
bullerbas till pojke, där.»
»Hvad är hon för en?» var vanligen clet höfliga
svaret. »Sköt hon sig själf och bry sig inte om mig.»
»Ni lilla näsvising där! Jag skall minsann gå direkte
in ocli tala om för er mamma, hur ni bär er åt mot
gamla människor!»
»Nä så gör det clå! och gör det medsamma då, innan
hon hunnit och nött ut sina gamla skor! Nå, men så gå
då! Hvarför går hon icke?» ■— Lejda slaf! Diskmadam!
Bäddmaja! Medikamentsblaska!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
