Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 15. Faster Maria kom till staden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
137
»Ja, gärna», sade hon då i stället och belönades därför
genom Tant Lucias vänliga »tack för cl et, min älskling!»
Följaktligen gick Bessi genast och klädde sig, med
mycken omsorg, för att gå ut; och begaf sig så till Faster
Maria. Hon fann Tanten uppe på sitt rum, mäkta upprörd
och förbittrad.
»Om det ej vore, för att jag är alldeles tvungen
att träffa min advokat, så skulle jag genast fara hem igen»,
sade hon. »Jag har blifvit groft förolämpad. Folket när
i huset äro ena riktiga ohyfsade människor! Hvad tycker
du väl, Elisabeth? Då jag gick ned till frukosten i morgse,
var jag klädd i min bästa förmiddagsklädning, den här
som jag ännu har på mig — och med den här mössan,
som Fröken Chapman gjorde ny åt mig för bara två
år sedan, och — kan du tänka dig? — med detsamma
jag steg in i rummet, hördes ett fnittrande kring hela
bordet. Ingen människa reste på sig, ingen bjöd mig ens att
sitta ned, mer än Fru Tanner, som sade åt uppassaren
att visa mig till min plats. Och i detsamma han gjorde
det, fnissade han också till, och i spegeln midt emot såg
jag honom blinka och göra miner åt jungfrun, som
genast började skratta, och hällde ut en hel kopp kaffe
öfver mig. Och när jag sedan gick ut, hörde jag, huru
en ung man, som satt vid andra ändan af bordet, sade
till sin granne: ’Gumman Noak, alldeles som när hon gick
ur arken.’ Och det var mig han menade, mig, Elisabeth
— Mig!»
»Ja det var verkligen bra ohyfsadt», sade Bessi, som
själf hade all möda att hålia sig från att skratta — »men
det skulle jag ej bry mig det minsta om, Faster lilla;
och det frågar väl Tant inte heller efter, hvad en sådan
där vildt främmande människa kommer och säger?»
»Jo, det gör jag visst det!» svarade Fru Hampton.
»Hvarför skall man komma och kalla mig för Gumman
Noak? finnes det väl det minsta, som är gammalmodigt
eller besynnerligt i mitt utseende?»
»Nå ja, men ser Faster Maria», började Bessi — men
tystnade strax igen, i stor förlägenhet, huru hon skulle
fortsätta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
