Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Hvad slutet blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148
»Jag är ingen Ponto och jag kan ju ej gå och lägga
mig», grymtade den stackars Fru Hampton, med sin
vanliga barskhet, i trots af plågorna.
Tom tittade åt sängen till; den stod i andra ändan af
rummet, men den gick på trissor och var följaktligen lätt
att flytta. Tom hade ofta hört sin fader säga: »Om icke
berget vill komma till Muhamed, så får väl Muhamed
komma till berget!» — och gjorde nu en tillämpning
af detta:. »Om Faster Maria icke kan komma till sängen,
så får väl sängen komma till henne.» ~ Och utan vidare
omständigheter började han att skjuta sängen fram mot
henne, där hon satt. Det var ett besvärligt göra, ty sängen
tycktes vilja gå åt alla håll, utom dit den skulle; och
Faster Maria protesterade med högan röst, hela tiden.
Men, efter ett oändligt skjutande och dragande, knakande
och gnisslande, fick han slutligen sängen fram till stolen,
där den gamla frun satt.
»Om jag bara hade orkat, skulle jag ha tagit och
burit Faster öfver dit bort», sade Tom; och Faster Maria
kände sig just till mods, som om hon råkat i händerna
på en beslutsam indianyngling, med hvilken det icke var
värdt att försöka resonnera.
Hon satt där och skälfde i hvarenda led, till följd
af de plågor, hon redan under så många timmar haft att
utstå, medan hon låg där ensam och öfvergifven; och hon
erfor nu den känsla af hjälplöshet, som följer med kroppslig
utmattning; men hon ville ändå icke gifva med sig, då
Tom ännu en gång bad att få gå efter en läkare, och
följaktligen fick gossen allt fortfarande söka reda sig på
egen hand.
»Nu får Faster stödja sig på min axel», sade han,
medan jag tar Faster i benet och håller upp foten.
Den andra foten kan Faster ju stödja på, och får så hjälpa
till med den — och så lirka vi oss öfver i sängen. Seså
kom nu!» ’
Efter ett svagt försök till ytterligare motstånd från
Fasterns sida, sattes nu denna plan i verket; och Tom hade
åtminstone den tillfredsställelsen att ha fått gumman i den
önskade ställningen, med benet rakt utsträckt och hvilande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
