Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 16. Hvad slutet blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
149
på ett horisontalt stöd; men i detsamma trodde han, att
det med ens var rent af förbi med hela fastern, då hon
plötsligen blef alldeles likblek, och lät höra ett svagt
qvi-dancle, samt höll på att falla i vanmakt. Stackars Tom!
det var minsann inte godt att, sådär ensam, på en gång få
vara både läkare och sjuksköterska i en person. Han
sprang därföre ut i’förstugan och ropade på hjälp, men
— för att begagna Faster Marias eget uttryck — inte
en lefvande själ kom till hans undsättning. Han fick fatt på
en ringklocka och ringde alldeles ursinnigt; men hos Fru
Tanners, kunde det aldrig falla någon af tjänarne in att
ens låtsa höra, när någon ringde. Nej, då skulle de få
springa från morgon till qväll, sade de, om de läte folk
få den vanan.
Då kom Tom lyckligtvis i håg att han, under sitt
letande i fasterns koffert, hade sett flera flaskor; och
han skyndade sig därföre nu att taga fram dem, för att
i tur och ordning försöka med den ena efter den andra,
under näsan på Fastern. Först en snus bensin, så en
af Hoffmans droppar, och därpå en af ricinolja. Det
första såg ut att göra litet mera effekt än de andra,
hvarför han beslöt sig för att försöka med det en gång
till — och slutligen kom då Fru Hampton till lif igen,
i det hon med en nervös rysning sköt bort flaskan ifrån
sig. Den hade ärligt hållit hvad den, enligt etiketten,
lofvade: fasterns ansikte hade verkligen fått igen färgen,
som hade gått ur.
Därpå grep Tom sig an med linimentet, och började,
helt varligt och försiktigt, att därmed gnida fasterns
fotled. Denna operation utförde han med så lätt och len
hand, att den yppersta sjuksköterska knappt skulle gjort
det bättre — sedan han först bredt ut en filt öfver henne,
då han såg, att hon börjat få frossbrytningar af nervös
öfverätning.
Och så till sist tog han, med sann läkarevärdighet,
och gaf henne in ett glas konjak, ett medikament som
också fanns med i en af flaskorna, då Faster Maria hade
för vana att aldrig fara bort någonstans, utan att
medtaga ett helt reseapotek. Emellertid syntes alla dessa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
