Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. På Hasselbacken och Operakällaren, i "Grand" och på bolagskrogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
värdshuslifvet, var det otvifvelaktigt Wilhelm Davidson som redan
för mer än tre årtionden sedan gaf första signalen.
En mycket besökt källare i nyare stil är Runan vid Brunkebärgstorg
och en nutidsrestaurant som vunnit uppmärksamhet är
Café-restaurant Anglais vid Stureplan på en af nya Stockholms lifligaste
punkter, men i framtiden otvifvelaktigt af ännu större betydelse
i storstadsrörelsen. I ungefär enahanda stil uppstår den ena
restauranten efter den andra, t. ex. National, som nu flyttat in i den
våning i hörnet af Regeringsgatan och Herkules backe som senast
innehades af »Tysta Mari», men under de första tiotalen af vårt
århundrade af »Franska värdshuset», en då för tiden mycket bekant
restaurant. Till samma afdelning hör Café-restaurant Métropole i
hörnet af Hamngatan och Beridarebansgatan. Öfver alt på dessa
ställen finner man en tillmötesgående »kappfångare», ständigt fint
dukade bord, flink uppassning och anspråk på drickspengar, dock
med undantag af Runan och Métropole, där betjeningen aflönas och
är förbjuden att taga mot någon vedergällning af gästerne.
En restaurant som har sin egen karaktär är Jones’ Grillrum, i
engelsk stil, vid Jakobstorg, men som ock liknar sig vid Bouillons-Duval
i Paris, ehuru det har föga likhet med dessa »ångkök», är finare
men med mycket mindre utrymme.
På ett annat sätt karaktäristiskt är Café du Bazar, det gamla
namnet på det kafé som i bazarbyggnaden å Norrbro för nära femtio
år sedan öppnades af F. De la Croix.
»Hvar skola vi äta i dag?» säger en af Stockholms finsmakare
till en vän med likartade intressen. »På Grand eller Operakällaren?»
»Jag tror, att vi gå till Stoehr», föreslår den andra finsmakaren.
Förslaget vinner genast bifall, och man vandrar till nyss nämda
kaférestaurant hvilken sedan några år innehafves af F. D. A. Stoehr.
Lägenheten är ej stor, men fintligt anordnad. Man slår sig ned i ett
af de små kabinetten som icke äro annat än några enkla afplankningar
af den forna stora kafésalen. Man har utsigt öfver en
stor del af Norrbro och hela Gustaf Adolfs torg, äkta stockholmskt,
men i afplankningarna bredvid höras främmande språk. Det är ett
mellanfolkligt värdshus af första ordningen, där man alltid finner en
utmärkt lagad plat du jour till måttligt pris samt kan, mot högre
betalning, förskaffa sig hvilka läckerheter som hälst.
Hr Stoehr, född tysk, men sedan många år stockholmare, är själf
en ovanligt skicklig kock och var länge chef de cuisine hos grefve
W. von Scheel-Plessen, danskt sändebud i Stockholm. De stockholmare
som för ett par årtionden sedan hade nöjet att vara inbjudna till
nämde sändebuds gästvänliga salonger i f. d. Braheska huset vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
