Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - IV. På Hasselbacken och Operakällaren, i "Grand" och på bolagskrogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Om vi i dag skulle gå på en bolagskrog?» sade en af de
ofvan omnämde finsmakarne som bruka då och då »dinera» hos Stoehr.
Förslaget väckte häpnad, då man fann att det framstälts på fullt
allvar. I Italien kan en man med bildning, till och med af hög
samhällsställning, besöka en osteria, hvilken icke är något annat än en
vanlig krog, men om ett helt simpelt biträde i en handelsbod skulle
gå in på en bolagskrog i Stockholm, satte han kanske hela sin
framtid på spel. Att en extra ordinarie i konungens kansli eller en
löjtnant vid gardet kunde träffas på en stockholmskrog är alldeles
otänkbart. Och dock äro våra krogar vida snyggare än flertalet af t. ex.
Romas osterior. Jämlikhet finnes ingenstädes i Europa, hvarken i
det konstitutionela Italien eller det demokratiska Frankrike, men i det
offentliga lifvet blanda sig folkklasserna i många land dock mera
obesväradt med hvarandra än hvad fallet är hos oss.
Emellertid kan en bildad man äfven i Stockholm besöka en krog,
förutsatt att han alldeles icke frågar efter hvad folket säger, men
hemmastadd där känner han sig icke. Det förefaller honom såsom
vore han ute på äfventyr, och det kan hända, att han inbillar sig
kunna råka ut för ganska romantiska tilldragelser, men inbillning är
det då. En stockholmskrog på åttiotalet är ett rätt hyggligt ställe,
men föga romantisk. Den åsigten grundar sig på personlig erfarenhet.
Men äfven utan romantik har man på stockholmskrogarne godt
tillfälle att studera det s. k. folklifvet, det som lefves af hufvudstadens
mindre bildade och mindre bemedlade eller fattiga befolkning, i
synnerhet af mankön. Kvinnan synes på Grand Hôtel, Rydbergs och nu
mera äfven på operakällaren, liksom på Kung Karl och W6, men
nästan aldrig i bolagskrogarnes offentliga rum, träffas däremot i deras
enskilda och i köken, där mången ordentlig kvinna af folket intager
sina måltider.
En öfverlefva af det folklif som Rellman skildrat och som nog
funnits i verkligheten, äfven om det skådats genom skaldens färgade
glas, träffar man i vår tid endast på Stockholms krogar. Lifvet där
är visserligen icke fint, kan till och med vara ganska rått, men
däruti ligger ofta en humor som mildrar råheten, till och med en
älskvärd gladlynthet som icke är sämre än på det fina kafét, fastän den
framträder i en annan form.
En bättre klädd person tyckes icke väcka något utomordentligt
uppseende, när han väl kommit in på krogen, skulle än hans inträde
dit ha på gatan framkallat de förbigåendes förundran. Man kastar
visserligen en och annan spörjande blick på honom, säger kanske
till och med ett glåpord, men lemnar honom för öfrigt i fred vid det
bord där han slagit sig ned. Förhållandet skulle sannerligen icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
