Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIV. En kunglig bal
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
guldglänsande frack, behängd med stora och små stjärnor. En
stjärnkunnig man vid vår sida upplyser, att där finnas både storkorset af
da Conceigao och Uppgående Solen af första klassen, Zähringer-Löwen-orden
med gyllene kedja, storkorset af Hvita Falken, riddarekorset af
Gyllene Lejonet, och många, många flera gyllene storheter. Till den
dekorerade fracken hör ett par hvita kaschmirbyxor med guldrand.
Den högreste bäraren af all denna prakt är konungens förste
hofmarskalk, han som skickat ut bjudningskorten och nu ber gästerna
vara välkomna. Ett par tusen händer trycker han i afton, ett styft
arbete, och i sitt »välkommen» lägger han något så hjärtligt
uppmuntrande, att hvar och en känner sig riktigt hemmastadd och
mången anser sig till och med vara särskildt föremål för kunglig nåd och
ynnest.
Hvart man blickar, ser man bekanta ansigten, personer ur olika
samhällsklasser och af olika åsigter. Frihandlare bredvid tullvänner,
konservative och baksträfvare midt bland liberale och framåtrusande,
högkyrklige och frikyrklige — alla äro lika välkomna i hofsalarne,
när det gäller att fira en kunglig födelsedag. Man tränger sig fram
mellan svenske ministrar och norska, utländska sändebud och Liss
Olof Larsson och alla ämbets- och tjänstemän vid statsdepartementen,
justitieråd, hofrättsråd och alla andra, råd. Där kommer
öfverståthållaren vänligt leende, och underståthållaren glammar i en glad grupp
af gamle professorer och unge löjtnanter. Genremålaren står i lifligt
samtal med fabrikören och nordstjärneriddaren och funderar, på, om
denne ej skall beställa en tafla, men det funderar fabrikören visst
icke på.
En mer än vanligt guldsmidd herre kommer och klappar er på
skuldran. Ni ryggar till baka, öfverraskad af så mycken
nedlåtenhet från en så lysande person. Det är ju er gamle vän,
grosshandlaren! Men hvem kan känna igen honom i denna guldbelastade drägt?
Det är hans generalkonsulsuniform. En annan grosshandlare har en
lika grann frack, men med silfver i stället för guld och så kommer
den ene generalkonsuln efter den andre i guld eller silfver, och ju
mindre stat de representera, dess grannare är uniformen.
Sak samma med diplomaterne, de äkta, som hålla staternas öden
i sina handskklädda händer eller för tillfället i sina broderade fickor
och som äro klädda i högröda, ljusgröna och himmelsblå frackar med
många slags granlåter. Ett par biskopar, svart med guld, själfve
ärkebiskopen i dylik uniform, men med serafimerbandet, ståtlig,
vördnadsbjudande och dock ganska tillgängligt leende. Uniformerna,
ordensbanden och stjärnorna glänsa öfver alt, men här och där synes en
svart frack, till och med utan en enda liten guldbit, och midt uppe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
