Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Bland sjuka och fattiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
driffjädern till arbetet, dock arbetande i olika yrken. Där sitta
skräddare och skomakare, där stå snickare och svarfvare, bleck- och
plåtslagare, där tillverkas en storartad mängd af blanksmörjsaskar, och de som
ej kunna något yrke användas att plocka dref, under det kvinnorna sy,
väfva och sticka. Där tvättas och manglas äfven. Öfver alt är man
sysselsatt. På gårdarne utföras trädgårds- och andra arbeten och där
sågas och hugges ved samt piskas mattor som ditlemnats till rengöring
och af hvilka en betydlig mängd förvaras öfver somrarne och
upptager storartade magasin.
Alla som ega någon förmåga till verksamhet hållas i arbete,
gamla och unga utan åtskilnad, och alla för inrättningens behof
erforderliga inventarier förfärdigas af försörjningshjonen, under det
några af dessa också användas till utdagsverken.
Men under det man vandrar genom salarne eller öfver gårdarne
samt stannar då och då för att samtala med försörjningshjonen, finner
man, att det stora flertalet är ungefär jämbördigt i eländet, att
det kommer från usla hem eller från intet hem, att det födts i
armod och aldrig kunnat arbeta sig därur. De som haft lyckligare
dagar höra till det mindre antalet, men de finnas, och man måste
stundom förvåna sig öfver att de kunnat sjunka så djupt. Där står
t. ex. en gammal man och flätar tågmattor sedan han för icke så
ofantligt länge sedan var befälhafvare om bord på sitt »förande
fartyg». Huru han kommit på försörjningsinrättningen vill han väl icke
upplysa, men han ser icke olycklig ut. Det lyser till och med ganska
stor belåtenhet ur hans öppna och frimodiga sextioåriga anlete. Hvem
känner för öfrigt alla dessa mäns och kvinnors öden som kommit
på lifvets afvigsida? Men visst är, att de flesta aldrig haft det mycket
bättre i lifvet, att de olyckligtvis genom bristande vård i den spädaste
barndomen och försummad undervisning samt genom inverkan af
dåliga föredömen förr eller senare utvecklats icke till medborgare och
medborgarinnor, utan till »hjon», till dessa förkastade som icke ha
någon glädje eller fördel af samhället, ingen annan åt minstone, än
att detta ädelmodigt hindrar dem att omkomma af brist på det
nödvändigaste.
Lusten till starka drycker har ock fört mången hit, och den
därmed förenade slappheten i karaktären. Men glädjande nog är, att en
och annan som genom omåttligt förtärande af bränvin sjunkit så
djupt, att han intagits på försörjningsinrättningen, här kunnat åter
resa sig och göra sig åt minstone något nyttig genom sitt arbete.
Där står t. ex. en förman för en verkstad och sköter både pligttroget
och omsorgsfullt sitt uppdrag sedan han förut under utbildad alkoholism
intagits på anstalten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
