Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XXVIII. Bland sjuka och fattiga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
med ett olycksbådande leende samt borrade blicken i oss. Hon lär
stundom vara ganska våldsam. Bredvid henne står en späd varelse
som också ler, men med ett helt annat uttryck, fint och svårmodigt.
Hon talar milda ord och förklarar sig mycket lycklig. Leende ansigten
ser man på flere ställen i rummet, under det andra sinnessjuka gråta
och vrida händerna, berätta sina inbillade olyckor eller beklaga sig
öfver en lika inbillad grym behandling. Men hvart ni vänder er,
följes ni af den mörka kvinnans brinnande blickar och hennes
olycksbådande leende.
Man känner en lättnad, då man lemnar detta rum och inträder i
de manlige dårarnes. Där tycks det dock i allmänhet gå vildare till
väga. Här är skrik och bråk, knutna näfvar och hotande åtbörder,
men också en och annan som i stilla svårmod drager sig undan eller
kommer och räcker oss handen med ett vänligt uttryck. Uppe i
sofrummen är under dagen tyst och stilla. Endast i ett rum ser man
en olycklig varelse som på besökaren gör det mest pinsamma intryck.
Det är en ung kvinna som sitter hopkrupen på en pall och vrider
hufvudet än hit än dit, mycket mera likt ett djur än en människa.
Hon är fullkomligt idiot och kan icke på något sätt hjälpa sig själf,
måste af- och påklädas samt förstår knappt att äta, då mat stickes i
hennes mun.
Sköterskorna ha en förskräcklig befattning. Bland annat skola
de tura om att äfven under nätterna vara tillstädes i sofrummen, och
om dagarne få de ej ett ögonblick slappas i sin uppmärksamhet.
De vildaste sinnessjuka äro inspärrade i celler, och kastar man
genom den lilla öppningen på celldörren en blick dit in, ser man den
vansinnige fången stundom ligga hoprullad på sin bädd å golfvet,
stundom företaga besynnerliga rörelser eller komma in till luckan och
slunga ur sig förbannelser eller ömkliga klagoljud.
Och detta i kommunens försörjningsinrättning! Frågan om
afhjälpande af de olägenheter som vållas af dårars vistande i en sådan
inrättning har länge utgjort föremål för myndigheternas begrundande,
men ännu ej ledt till någon för inrättningen önskvärd åtgärd. År
1886 inrättades en dårstuga vid Jakobsberg nära Hornstull med 24
platser, men antalet af sinnessjuka å försörjningsinrättningen har
likväl icke minskats och uppgår f. n. till öfver 150 personer, af hvilka
de stillsammaste vistas bland de icke vansinniga hjonen. Stockholms
hospital å Konradsberg är fortfarande lika mycket anlitadt.
För att gifva föreställning om vidden af denna barmhärtighetsinrättning
torde följande uppgifter böra meddelas:
Af de från föregående året kvarvarande och under 1888 intagna nära
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
