Nya Trollsländan / Profnummer 1884 / 2 (1884-1892) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya Trollsländan N:o 0. 1884 - Illustrerade Barntidningen Nya Trollsländan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

        

God dag, trollslända!

— God dag, Mari!

— Hvar i all verlden har du varit så
länge? Under elfva år ha vi ej sett
din vinge skimra i solskenet, eller hört dig
surra bland blommor och gräs. Har du sofvit?
Har du varit ute till sjös? Kanske rest
till Jerusalem? Säg!

Trollsländan satte sig på Maris utsträckta
finger. — Jag förstår dig ej, sade hon och
klippte fundersamt med vingarne. Du måste
mena min mormorsmormor, ty jag är blott
en vecka gammal och har nyss lärt mig
flyga.

— Tror du det? — sade Mari. — Det är
möjligt, att det var hon, som vi fordom kände.
Vi voro goda vänner; jag fick ledsamt efter
hennes sagor när hon rymde ifrån mig och
blef borta för alltid. Ja, vi hade sedan en
„Sylvia“ och en „Ljungblomma“, som vi
med vänskap ihågkomma.

Jag är ej mera en liten flicka, som för
elfva år sedan; jag har slutat skolan och
fått långa klädningar. Men jag har små
systrar och små bröder. Vill du blifva vän
med dem och berätta för dem något godt
och gladt, liksom din mormors mormor
berättat för mig? En trollslända, som du,
upplefver så mycket sommartid, i dagligt
sällskap med solen, blommorna, fåglarna och
många glada barn. Och om vintern skall
du få bo i ett veck af min gardin och värma
dig vid hvarenda solstråle, som smyger in i
min kammare. Du skall få lefva på socker
och eaudecologne och doppa vingen i mitt
bläckhorn, när du har lust att skrifva ned
dina sagor. Men inga kråkfötter, trollslända!
Stadiga, raka streck och hyggliga krumbugter;
inga fula plumpar och hundöron i din
bok! Man måste skrifva fint för så förnäma
läsare, som skolans elever.

Trollslndans vingspetsar blefvo röda af
förlägenhet öfver att få skrifva för de
förnäma.

Har du ingen, som kan bjuda dig
något hättro, än jag? Hvar äro „Ljungblomman“
och „Sylvia“? Hvarför kunna icke de
skrifva, de, som fått lära mycket mera än
jag?

— Ljungblomman har vissnat, Sylvia har
flugit bort till varmare länder. Tilhi är en
snäll liten fågel, som qvittrar sina sagor på
finska för dem, som förstå honom. Men vi,
som tala svenska, ha ingen, som berättar
för oss om majföreningarna, om barnens
arbete och lekar, om allt hvad vi gerna ville
höra från eget land och från den stora, vida
verlden. Säg, att du vill blifva vår
telegrafist, vår brefbärare och vår vän! Du är
liten och svag, men du flyger flinkt du,
trollslända, och du mins ju ordspråket om
gammal kärlek. Det förunderliga kunde hända,
att vi hålla af dig som förr.

Trollsländan kände sig strax lika
märkvärdigt tapper och munter till mods, som
hennes mormors mormor. Hon surrade ett
hvarf kring Mari, flög derefter åter ned på
fingret, och sade:

— Tum på den saken! Lofva ni att ha
förtroende till mig och hålla af mig, så vill
jag också samla åt eder det bästa jag vet.
Jag vill samla värme från solen, glädje från
skog och vågor, helsa från källan, oskuld
och kärlek från mina älskade finska barns
tillitsfulla hjertan. Litet vet jag, och än
mindre förmår jag, men hvad jag vet och
förmår, det vill jag ärligt gifva eder. Ja,
ja, det skall nog gå, ty Gud är stark i de
svaga.

Mari nickade, sländan flög in genom
hennes öppna fönster och begynte ställa i
ordning sitt vinterqvarter i vecken på hennes
gardin.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>