Nya Trollsländan / Profnummer 1884 / 3 (1884-1892) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya Trollsländan N:o 0. 1884 - Illustrerade Barntidningen Nya Trollsländan - Huru Khartum belägrades

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Mari, sade hon.

— Hvad är det, trollslända?

— Der sitter en sparf på taket. Tror du,
han vågar sig in genom fönstret?

— Allt skulle man se! Han må akta sig
för min flugsmälla.

I detsamma hördes muntra röster från
gatan. Barnen kommo hem från skolan och
sågo upp till Maris fönster. Der glänste
något i gardinen, solen sken på trollsländans
vingar, och barnen läste på hvar och en af
dem: jag kommer hvarannan lördag!

Huru Khartum belägrades.

(Med plansch).

        

Gossarne gingo ut att snöbollas. De voro
nio: Klas och Emil, Matti och Julius,
tvillingbröderna Lasse och Kasse, länge
Ilmari, som kallades Spiken, hans lille bror
som kallades Nubben, och Georg, som fick
heta Råttan, emedan han var qvick i
vändningarna och hade pigga svarta ögon.

Hela bataljonen firade julen på landet hos
morbror och moster.

Vädret råkade vara blidt och vackert.
Skatorna skrattade på gärdesgården och
bakom strandängsladan begynte eftermiddagssolen
sömnigt draga molntäcket öfver
hufvudet.

— Hvad skola vi leka? — frågade Spiken, som
var litet dåsig efter de rara middagsplättarne.
— Ska vi leka krig mellan fransmän
och kineser?

— Magistern sade, att hvar tredje
menniska är kines, — anmärkte Klas fundersamt.

— Tre af oss äro kineser, efter vi äro
nio, — inföll spjufvern Råttan, hvarvid
Nubben såg orolig ut.

Men Spiken ropade:— vi skola leka Gordon
och Khartum! — Han hade just hört pappa
tala om den tappre och gudfruktige
engelske generalen, som försvarade staden
Khartum i Afrika mot många tusen infödingar,
hvilkas anförare kallades Makdin. —
Strandängsladan blir Khartum, jag blir Gordon,
och Råttan får vara Mahdin, efter han har
tofsmössa.

— Hvar är Lotta? — frågade Nubben.

— Åh strunt, inte ids vi med flickor.
Spring in efter vår fana, Julius! Kom nu,
gubbar!

Spiken sköt mössan i nacken och
begynte springa nedåt vägen till strandängen.
Alla de andra sprungo efter, Nubben sist.
Han sprang och sprang med sina korta ben,
tills han var eldröd i ansigtet och flåsade
som en liten hund. Det var bra med snö
på vägen, ty drängarne hade inte kört hö
från ladan under helgdagarne, och roligt var
det att trampa i den våta snön och se hur
stöflarne blefvo allt svartare. Matti hade
fått tag i en träspade, som stått bredvid
kökstrappan, och drog den efter sig, så att
en bred fåra syntes i snön bredvid märkena
efter hans nya julklappsstöflar.

Ladan var tom.

— Hejsan! — skrek Spiken, ryckte fanan
till sig och stack den i en springa ofvanför
dörren. — Klas och Emil, ni bli mitt folk.
Nog rå vi med de der småpaltarne!

Råttan kramade en snöboll och skickade
den rakt i pannan på Spiken.

— Kriget är förklaradt! ropade han.

— Det är orättvist! — skrek Klas. —
Vi ha inte hunnit bli i ordning.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>