Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya Trollsländan N:o 0. 1884 - Huru Khartum belägrades
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Men Spiken försmådde att begära
uppsköt.
— Alle man i gevär! kommenderade han.
– Nubben kramar snöbollar och passar på
fanan. Akta dig, din kråkfot, att låta
fienden taga den!
I ett nu smattrade snöbollarne mot
mössor och rockkragar, kinder ocli nackar. Klas
och Emil stodo på hvar sin sida om Spiken,
som bredbent försvarade ladudörren.
Nubben stöpte kulor med en sådan ifver, att
tungan hängde ur munnen.
Råttan anförde sin lilla trupp med nit
ocli insigt. Matti slängde spaden ifrån sig
och deltog i striden. Kasse fick tuppfjädern
i mössan afbruten, Lasse en snöboll rakt på
munnen, Julius gjorde under af tapperhet.
Då susade fyra välkramade snöbollar mot
Gordons folk: två kastade mössorna af Klas
och Emil, en träffade Gordons näsa, som
började blöda, och den sista slog ner på
Nubben fattig med en sådan kraft, att han
föll framstupa med händerna i snön, såsom
i en mjölkorg. Under den oordning som nu
uppstod bland Gordons folk, klättrade
Mahdin blixtsnabbt upp och kastade fanan till
sitt folk, som mottog den med ett segerrop.
— Förräderi! — ropade Gordon och kastade
sig med blodig näsa öfver Mahdin.
Striden uppblossade ånyo. Kasse oeh Emil
lågo i lufven på hvarandra, Klas brottades
med Julius, Matti skottade spadtals snö
öfver de kämpande. Nubben sväljde sina
tårar, utan mössa, utan vantar, med en stor
kula i pannan och ett hål på byxan.
— Förrädare! — ropade Gordon förbittrad.
— Jag är ingen förrädare, fast jag
råkade falla, — försvarade sig Nubben oeh
blinkade häftigt.
- Hade du passat bättre på, så hade vi
segrat, — skrek Gordon, just då han
ramlade omkull i snön med Mahdin.
Ett vildt tumult följde.
— Det skall du ha för ditt förräderi! —
ropade Gordon, förgrymmad öfver
nederlaget, och gaf Nubben en örfil.
— Han skall straffas! — utbrast Klas.
— Hängas! — skrek Emil.
Denna orättvisa oupprörde Nubbens
manhaftiga hjerta till den grad, att han knep
ihop läpparne och försmådde att begära nåd.
Ett kort stillestånd slöts och fången affördes
till en öppnare plats, för att hängas i en
gärdesgårdsstör.
Emellertid hade kusin Lotta från
matsalsfönstret följt krigets gång. Hon och
gossarne hade under helgen ständigt lekt
tillsamman. Hade de inte skickat henne att
begära lof, då de ville spänna stallgumsen
för gröna släden? Hade hon inte bjudit dem
på dockkalas med tre rätter och suttit
fastbunden en hel timme i garderoben, då de
lekte fängelse? Lotta blef ledsen, då hon
från tamburen hörde Spikens ord, och gick
missmodig in tillbaka. Också hon hade gerna
velat vara med om Khartums belägring och
följde nu med glänsande ögon hela
tillgången.
Hon såg, att Mahdius folk, af ifver att
öfvervara afrättningen, lemmade fanan
obevakad medan de sprungo till afrättsplatsen.
Tänk, om hon kunde bistå Gordon oeh rädda
fanan! Också Lotta hade hört talas om den
tappre generalen, som var trogen både sin
Gud och sitt land, och alltid förde bibeln
med sig till och med under sina längsta och
svåraste fälttåg. Hon ville att han skulle
segra, äfven i leken, och anade inte orsaken
hvarför gossarne stodo skockade der borta
omkring Spiken. Hon klädde på sig och
sprang på en omväg till ladan, fattade
fanan ocli försvann i skogen, för att obemärkt
kunna nå Gordon och öfverlemna honom
sitt byte.
Men i detsamma råkade Mahdin se åt
ladan och ropade: — fanan! Fanan är borta!
Gruppen skingrades plötsligt och Lotta
fick se stackars Nubben, hvilken just utstod
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
