Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya Trollsländan N:o 0. 1884 - Huru Khartum belägrades - Sländans Nyheter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en duktig stut, gifven af Spikens vana
händer, såsom en förberedelse till hängningen.
Detta förtröt Lottas varma och modiga
hjerta. Hon sprang ut på vägen med fanan
högt lyftad och handen knuten.
— Fy skäms, gossar! Åtta mot en! Tre
andra klassister och fem första klassister
mot stackars Nubben, som bara läser i
abc-boken.
- Han är en förrädare! — ropade Julius.
— Hurrah, Lotta, hit med vår fana, —
ropade Gordon glad. — Du är en
hederspascha.
— Nej, tag hit den strax! — utbrast
Mahdin ond och tog hotande upp en snöboll. —
Vi ha eröfrat den.
— Kasta, om du vill! — ropade Lotta
förtrytsamt. — Jag är inte rädd. Ni ville
inte ha mig med, för det jag var flicka, men
jag skall säga er, att alla flickor skulle
blygas att göra en liten stackare illa.
— Jag är ingen stackare, — mumlade
Nubben otacksamt, men kände sig dock
obeskrifligt tröstad af Lottas närvaro.
— Gif nu hit fanan, Lotta, — sade
Gordon fogligt.
— Nej, — svarade Lotta modigt, — du
får den inte, för du liknar inte Gordon, nej,
inte det minsta. Jag ämnade hjelpa dig,
men nu vill jag inte. Ni äro allesamman
obeskedliga mot Nubben.
Härmed tog hon Nubben vid handen och
började beslutsamt gå hemåt.
Gordon hvisslade och Mahdin svängde sig
om på klacken. Hur det var, kände de sig
litet förlägna för hvaraudra.
— Jag går hem, — sade Julius.
— Jag med, — sade Klas.
— Vi kunde ha lemnat Nubben i fred,
— menade Matti och satte spaden på axeln.
— Han är bara sex år.
Och hur det var, blef afrättsplatsen snart
öde. Den ene efter den andre begynte tassa
hemåt. Mahdin och Gordon kände
någonting obehagligt krypa i bröstet, när de tänkte
på skynmingsbrasan och mammas vänliga
ögon. Då de kommo till ledet, lvfte
Gordon Nubben deröfver och Mahdin sade: —
Om du vill, kan du få låna min nya fällknif
i qväll.
Lotta tycktes förstå hvad de menade, ty
hon nickade muntert åt dem och svängde
fanan.
Derinne fanns stekta äpplen och brasa.
Mahdin och Gordon och allt deras folk
nedsväljde seger och nederlag ined samma aptit,
som de sköna varma äpplena.
Och dermed slutades Khartums belägring.
 |
 |
| Sländans Nyheter. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
