Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pappa menade, att en björn ändå var ocli
förhlef en björn.
Eu mörk höstnatt vaknade drängarne af
Nallcs ihållande ocli vredgade hrtmnnande.
Anande o råd sprungo de ut, ocli funno Nalle
i fullt haudgemäng med två tjufvar, som
hrutit sig in i spannmålsmagasinet.
Stall-gossen liade på qvällen glömt, att, stänga
dörren till buren, då han gaf Nalle lians
aftouvard, ocli denne hade begiignat.
tilltal-let att göra en nattlig utflygt, hvarundcr
lian påträffade tjufviirne.
Drängarne kunde icke nog prisa Nalb s
vaksamhet: och trohet, då de på morgonen
berättade nattens äfventyr för pappa. Nalle
tick sirup och ett stycke kött till belöning,
men pappa gaf dock sträng befallning om
att burdörren skulle hållas väl tillstängd.
Ty lian tänkte: — stackars Nalle kan miss-
taga sig på goda ocli dåliga menuiskor*
Denna gång gissade han rätt, men en annan
gång kan han taga miste.
Emellertid voro dessa farhågor onyttiga.
En af tjiifvarne hade gifvit Nalle ett sår
i halsen med sin knif och ehuru köttet, och
sirupen tycktes smaka honom, var såret
djupt, och farligt: nästa morgon stodo
harlien bedröfvade vid huren, der stackars Nalle
dött under natten.
Hvarje gång de sedan under vintern fiugo
följa med föruhlrarnc till kyrkan, ströko de
väuligt tleu präktiga hjiirnskinnsfiillen och
sade: stackars Nalle!
Tappa tilläde: — i hinunelen skola lejon
ocli hjörnar och små lamm leka ined
hvarandra. Vilddjurens vildhet har
försvunnit med synden och Guds kärlek råder
öf-vcr allt.
<-
Hw OIlx-Mal fifadde asfer.
Ollli-Maj var fem år och bodde på
lan-’ det. Ilon var ingen pjålcig flicka,
S<)U1 hvet för eu kullerbytta och skrek
för en oxe på landsvägen. Ihm var
duktig och rask, kunde sköta sin årc, när
hon tick följa med pappa i håteu ocli var
ej rädd att leda Putte till hrunncn, eller
klappa stall-Pclles yfviga pels. Hon hade
sin egen lilla trädgård, sin egen gunga, sin
egen Misse och många leksaker ute ocli inne.
Om sommaren hade hon så mycket att
göra, att lion knappt hann svälja sista biten
vid middagsbordet, eller knvta sina
hattband ordentligt. Hon var rädd, att hönsen
skulle ostäda hennes krattade gångar, eller
att .Misse skulle äta upp smultronen i
häcken, eller att Mylord, den stora bandhunden
skulle vifta omkull Alice, som satt allena i
gungan. Det var ingen tid att mumsa
biffstek och gröt, när så många olyckor kunde
hända derute.
En dag tyckte Olli-Maj det vara hög tid
att så ärter i sin trädgård. Hon gick till
Kajsa och fick en näfve full af de vackraste
livita iir ter, sådana, som hönsen tycka
särdeles mycket om. Det är bra om Olli-Maj
skaffar oss ärtskidor, — sade Kajsa, — så
ha vi något att gifva hönsen i vinter.
— Ja, och till många soppor med, —
lof-vade Olli-Maj.
— Det vore häst att blöta ärterna^först
i varmt vatten, så gro de bättre, — rådde
Kajsa.
— Ilvad är det att ;/ru? — frågade Olli-Maj.
Kajsa skrapade sig bakom örat. — Det
är, när den lilla anden, som hor i hvarje
frö, spränger sitt skal ocli vill ut, —
förklarade Kajsa.
Jaha, det förstod Olli-Maj mycket väl.
llon betraktade med stolthet, sina vackra
ärter, som livar och en gömde ett lefvande
väsen.
Nu tog hon en bleckmugg med vatten,
lade ärterna i den ocli ställde muggen på
elden. Der råkade vara mycket varmt, ocli
om en stund begyute vattnet sakta sjuda
oeli porla i muggen. (Forts, å sid. 14).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
