Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kallna i förstuguföustret, Nalle passade på
tillfället och lät sig allt ihop väl smaka.
Då kom ktippen äter fram. Man märkte
snart, att Nalle hehöfde uppfostran, såsom
alla barn, och dä han ej förstod muntliga
varningar och tillsägelser, måste han göra
bekantskap med käppen. Genom att vänjas
vid sträng lydnad, hlef han småningom en
ganska viiluppfostrad ung björn, som kom,
då man ropade honom, som kumle bocka,
och beskedligt, marscherade omkring, då Ii lian
sattes att rida på lians lurfviga rygg.
Nalles smak för läckerheter inledde
Immun ihlautl i svåra frestelser, för hvilka
han då och då dukade under. Han tyckte
mycket om höns- och kycklingsstek, men då
han fann, att käppen kom fram, hvarje gång
han anställde jagt efter don kacklande
skaran, uttänkte lian en splitterny method för
fågelfiinge. På bakgården fanns ett
gammalt vedlider, från hvars yftre vägg hräder
lossnat, så att stora springor uppstått nära
marken. Nalle slickade sin tass, doppade
den i kycklingarncs grynkopp och liukade
försigtigi till vedlidret. Deriiitie hide han
sig på lur och stack tassen ut genom
springan. Snart kom kycklingsskaran under sina
stniftäg till lidret, der det vanligen fanns
ett eller annat att förtjena, En nyfiken
kyckling Helt sigte på den med gryn beströdda
tassen. Ilan pudrade och ål af hjertaus
gruiul, men vips! drog Nalle in tassen och
åt upp honom.
Denna method använde Nalle nteil en
sådan framgång, att kycklingsskaran glesnade
tå ett betänkligt sätt. Ladugårdspigan
bävade misstänka Nalle. Ilon vaktade pä
honom oeh upptäckte snart hans nya
uppfinning, på hvilken han inte tagit patent.
Följden hlef en sträng aga ocli Nalle instängdes
för lång tid.
Näst kycklingsstek tyckte. Nalle om gröt.
En dag hade köksan lemnnt en stor
grötgryta stående på spiselkanten i fnlkstugan,
medan hon gick att ringa hem arbetsfolket
till middagen. Nalle, som nyss sluppit
kyclc-lingsarreslen, strök olustig omkring i
värmen. Ilan såg den öppna dörren ocli gick
iu i stugan. Gröt! Se det var någonting
för honom. Han log grötgrytan som ett.
aniltar I’å armen, och har den upp på
vinden, för att i ro kunna förtära sitt byte.
Men som gröten var rykande het, brände
lian sig på den och hällde derför ut den att
kallna på vindsgolfvct.
Då köksan återkom, fann hon till sin
stora häpnad grötgrytan försvunnen. Det
hlef ett sökande och letande, då folket kom
hem, men ingen gryta syntes till.
Äudtli-gen hördes ett tassande på vinden ocli
genast gissade man, att Nalle varit framme.
En af drängarne sprang upp för att liemta
ned förbrytaren, ocli faun Nalle i all sköns
makligliet spisande sista återstoden af den
präktiga gröten.
Nalles vistelse på prestgårdeu var nära
att gifva arledning till en olycka. Den
lyra-åriga lillan hade fått lof att följa med
do äldre syskonen och arbetsfolket till en
aHägset bolägen iing. Syskonen glömde snart
löftet att se efter henne, ocli lillan roade
sig derför på egen hand. Under det hon
sprang omkring oeh plockade blomiuor, kom
hon allt längre inåt skogen, tills hon
slutligen på något afstånd såg två stora bruna
djur liggande under tallarne.
Lillan, som kom ihåg den beskedliga Nalle
derheiuma, sprang glad fram till dem. Hon
lade sig ned bredvid dem, lutade hufvudct
mot det större djurets raggiga pcls och
klappade det med siu lilla ltatid. Ilon hade
plockat blåbär i sitt förkläde ocli bjöd deraf
åt djuret, som mottog dem ur hennes hand.
Sedan bröt hon en qvis ur en nära slående
björk och räckte den åt björnen, som afhet
den i två stycken och lät lillan behålla ena
hälften.
I detta ögonbliek frainkomino de äldre
barnen, hvilka, förskräckta öfver lillans
försvinnande, hegyul, söka henne. Deras
häpnad och fasa var stor, då de sågn lillan i
sällskap med två björnar. Men lillan sprang
muntert emot dem och berättade, att hon
lekt med två lika snälla Nallar, som deras
egen Nalle derliemma.
— Lillans skyddsängel höll sin vinge
mellan henne och hjömarne, — sade syskonen,
då föräldrarne otn qvällen andäktigt tackade
Gud, som räddat deras harn ur en stor fara.
Nalle, hlef småningom fullvuxen. Han fick
numera sällan gå lös, emedan hans storlek
och styrka gjorde honom farlig. Visserligen
var han vänlig oeh godmodig som förr, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
