Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturligtvis trillade nedför kajiittrappnn oeli
fick en blå näsa efter den skjutsen, samt
att Casse offrade sin uya hatt åt gäddorna
i Ålands ha}’.
Efter två dagars färd. under hvilkoii
ingen bohöft anlita Ulrik, laudstego våra
vänner välbehållua, vid Stockholms skeppsbro,
der tullsnokar, bärare, droskor, poliser och
annat, slödder hvimlade, som myrorna kring
sin stack. Tullen snokade ifrigt genom de
sex kappsäckarne. men lät barnens
gottupå-sar gå oantastade. Pappa ropade an en
vagn och så satte sig sällskapet i rörelse
till elt hotell vid Drottninggatan.
Under vägen anmärkte Alasso, att lian
tyckte menuiskorna här talade alldeles som
på teatern.
— Ja, — sade Casse, — de härstamma
kanske från någon aktör i forntiden.
I hotellet, der man ini|varterat sig i två
stora rum, gjorde de små llimmelstjenmrim
allehanda upptäckter. Man kunde trolla fram
den ena mamselln efter den andra genom
att trycka på en knapp i väggen. Alan kunde
se hela Drottninggatan uppåt oeli nedåt, i
ml reflexionsspegel vid ena fönstret; man
kunde draga nycklarna ur byrålådorna, få
tagel till hästsvansar nr sliaggsoffian och rita
gubbar på fönsterposterna. Lefve friheten,
tiiukte pappa, niir Alassc i strumpfötterna
jagade en hund genmn korridoren.
(Ports, i
––––––
Under eken.
(Skin/or af -Eva, ötvers.)
I.
1’iltriitlnu.
låg en sonunareftcrmiddag under min
gröna ek, njutande af dess svala
skugga och af utsigten från höjden, på
livil-ken den stod. Härifrån tog mitt hem sig
allra bäst ut. Fält ocli ängar blommade
rundt omkring, ocli tätt invid linset stodo
några ‘knotiga gamla pilar, som sträckte
sina stela grenar högt mot himlen, medan
en vacker tårpil på gräsplanen framför
verandan höjde sina smidiga grenar ända ned
till jorden. Jag såg från denna bort, till de
vackra
andra och gaf akt på deras stora olikhet,
Ekens dryad, (ty min ek var hehodd af ett
litet luftigt väsende) sträckte fram sitt
Imi’-vud mellan hladen oeli följde riktningen af
min blick. Som om hon gissat mina
tankar, sade hon: vill du höra livad sagan
berättar om tårpilen? Jag nickade till min
goda vän. oeli hon berättade följande:
„I)et var kort efter det vår Frälsare hade
vandrat på jorden. Iilott en liten skara
omfattade med brinnande tro lians lära, som
deremot räknade många och bittra fiender.
Till de ifrigaste bland desse sistnämnde hörde
en mig jude. Han förföljde de kristne så
mycket oförsonligare, som imns unga luistru,
hans själs älskade, lnule öppnat sitt lijerta
för Jesu milda lära ocli innerligt önskade
att blifva döpt. Detta hade hennes make
hittills på allt sätt sökt förhindra, i det
hopp att sålänge dopets vatten icke berört
hennes panna, skulle hon kunna öfvertalas
att vämla åter till sina faders tro. Han
rasade mot denne Mcssias, som enligt hans
tanke, skilde hjertan åt, sådde tvedrägt i
hemmets frid och som hade bragt sorg
<if-ver hans förr så lyckliga hus.
Hon led tåligt och stilla; hon sökte och
fann tröst i sin kristna tro ocli hoppades
ined visshet, att hennes varma, innerliga
l>ö-ner skulle blifva hörda, oeli att
kristendomens ljus slutligen skulle finna väg också
till hennes iilskade makes själ.
Sä satt hon en gång en tidig
långfredagsmorgon utanför huset, i skuggan af de
pilträd. som uingåfvo hennes hem och som
med sina högt uppåt striifvande grenar
tycktes vilja visa henne livar hon skulle söka
tröst mot lifvets sorger. Hon var fördjupad
i sin andakt^ och vid tanken på Frälsarens
lidande och död, rullade tunga tårar ned
för hennes kinder. Då kom hennes make
fram till henne. Ilan visste hvilken
betydelse denna dag hade för de kristne och
anade derför orsaken till sin hustrus tårar.
Han blef vred, hånade hennes smärta,
be-falde hennes tårar sitt stndna och talade
hårda ocli luttra ord om den Frälsare hon
tillbad. Då reste Imn sig sårad upp och
utbrast lidelsefullt: öfvor min sorg liar du
ingen makt, och mina tårar kunna icke
stndna på din befallning. Denna dag är en
sorgens dag, pä hvilken icke blott, menni-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
