Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Nu ha de kostat mig fyrtio kronor!
– våndades pappa oeh botaltuie.
Det gick med svindlande fart på jeruviigcu.
Baruen kände st«»r frestelse att beständigt
Imnga ut genom vaggongfönstren, men
blefvo alltid tillbakuryckta af den pfipasslign
Angelika, som läste „Stora vida verldeu*
meil ena ögat och såg efter gossarne med
det autlra. Ilon längtade grufligt att komina
ombord på ångbåten mellnu Malmö och
Köpenhamn, för att i ro få skrifva i siu
dag-hok. Men ack och ve! Östersjön var vid et t
vresigt lynne och det guugade alldeles
fasligt.
Masse ocli Casse lågo iblaud under
hordet, ibland under soffan eller i trapporna,
oclt endast sällan i sina bäddar. Angelika
försökte tio gånger bära ett glas vatten till
siu mamma ocli spilde hvarje gång nr det
öfver olika föremål. Ä11 i eu gammal frus
öppna resväska, än i famnen på en läsande
fröken, än öfver jungfruns kaffebricka. Pappa
bad mamma att hindu fast honom vid
soffkarmen, och insåg först, då det var för sent,
att han icke kunde göra henne samma tjenst.
Lilla Eufrosyne, som trodde att någonting
rysligt var på Oirde, gailskrek natt och dag,
för att åtminstone icke luifva på sitt samvete
att hon hade förhållit sig tyst, då eu olycka
inträffat.
När familjen Himmelstjerna landsteg i
Köpenhamn, voro alla dess medlemmar
bleka ocli medtagna. I synnerhet liade det
djupt, gripit Casse ocli Masse, att de
ingenting kunnat äta på en hel dag, fastän de
tydligt känt lukten af biffstek.
’ Nå, nu var allt godt ocli väl. Man tog
in i ett präktigt hotell vid Kongens Nytorv
och gjorde sig i ordning att bese
Köpenhamn. Strax efter middagen satte man sig
i eu onniibus ocli for till Tivoli. I barnens
tycke var detta ett förtrolladt land. Der
fuiinos elefanter ocli varma tårtor, musik
ocli apor, fyrverkeri, karusell ocli en liel
mängd menuiskor.
— Först se vi oss omkring, — föreslog
pappa — ocli sedan roa vi oss.
Han och mamma giugo förut. (Lilla
Eit-frosyne hade blifvit lemnad hemma på
hotellet). Sedan koninio gossarne odi Angelika,
som hade sin nya ljusblå kläduing och var
strålande glad: bon hade i Köpenhamn fått
det första brefvef från siu hästa väu, som
lofvat skrifva två gånger i veckan under
hela ul likesresan.
— Eu herre tittar på Angelika, —
upplyste Masse.
Katten ser också pfi kungen,—
filosoferade Casse.
Angelika såg sig om, ocli då hon märkte,
att eu främmande herre verkligen betraktade
henne, blef hon röd.
— Om forludelsc, — sade deu främmande
och lyftadc på hatten. — I>e har eu lille
t )im på Deres Kjole.
— Han säger någonting om en orm, —
hviskade Casse uppskrämd.
— En orm? — upprepade Angelika
darrande. Hon var gruHigt rädd för ormar. —
En ormV Ilvar fius deu?
— Tillader De? — sade främlingen oeh
bortryckte med en lätt rörelse pfi siu
kryckkäpp någonting från den blå sidenrosetten
på Atigclikas ärm.
Detta var för mycket för Angelika. Aled
ett högt rop rusade ltou fram till föräldrarne,
hållande händerna för ansigtet,
— Hjelp, hjelp! Eu orm har bitit mig!
Jag liar eu orm på 111ig uågonstädes. Så
förskräckligt! Ark. ack, att vi skulle kommu
hit!
— Det var bara eu liten mask! — skrek
Masse, som kom efter i fullt galopp. —
Den främmande lierru narrades. Jag såg
att. det var en mask, när han kastade den
pä marken.
— Hau var kanske en fiektjuf, — sade
pappa förtretad. — Man blir ofta bestulen
här i Tivoli.
— Har du qvar din klocka? — sporde
mamma bekymrad? — Och medaljongen?
Och guldkeden kring halsen?
Angelika kände snyftande efter om hon
var bestulen, men allt var på rätt oeh man
kunde 1111 gå lugnt vidare. Men — livar
var Casse? Hvart hade Casse gått?
Man gick tillbaka, man ropade, sökte oeh
letade. Förgäfves. Ingen Casse, inte så
mycket som skymten af hans örsnibbar 1 Casse
var försvunnen. Mamma och Angelika
hani-! uadc gråtande med Masse i en paviljong,
medan pappa gick att telegrafera och
telefonera åt alla håll ocli kanter efter det
förlorade fåret. (Forts.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
