Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid det hon gick, föllo hennes ögon på
en annons i ett fönster. Der lästes: här
uppköpes här: Petter Hare/in. Greta stan-
nade, röd af glädje, ty hon koin i detsamma
ihåg, att hon hade en tjock, ljus fläta, som
var ltennes mammas ögonfägnad.
Ilvad gjorde hon med sin fläta? Var det
icke mycket roligare att köpa för flätan oin
också blott eu kaka bröd åt ett hungrigt
barn?
Greta skyndade t hem med en sådan fart,
att hon liardt när sprungit omkull Heikki i
porten.
— Mamma, får jag sälja min fläta? —
ropade hon på långt, håll — Här tins en
herre, som köper hår.
Hennes mor kände Gretas längtan att få
gifva de fattiga- något, och lofvadu sin lilla
flicka att sälja det enda hon verkligen kunde
kalla sitt eget. Greta sprang till Petter
Saxelin, Heikki var med: han ville iekc gå
miste om något så märkvärdigt, som att se
en tjock fläta falla för saxen. Petter
Saxelin var en lång gammal herre, som gjorde
peruker och lösflätor. — Skall det vara en
peruk? — frågade lian
— Nej, — sade Greta oeh skrattade. —
Skall det vara en ljus fläta?
Petter tummade med välbehag den tjocka,
vackra flätan och lofvadc Greta två mark
för den. Det var ju en hel förmögenhet.
Greta vände belåten ryggen till. Heikki höll
henne stadigt i handen. Klipps, klapps hade
saxen gjort siu skyldighet, och Greta kände
sitt Inifvud lätt, och vigilant som en pojkes
Petter Saxelin hade gjort eu god affär,
framdrog siu portcmonuaie och gaf Greta
två mark. Greta knöt in dem i siu näsduk
och återvände med skinande ögon.
De två silfverslantarne förblefvo icke länge
i Gretas ficka. De kröpo ut, vandrade långa
vägar genom handelsmännens fickor och
förvandlades slutligen till många kakor godt,
lielsosamt rågbröd. Hvarje gång Greta
sedan kammade sin korta, ljusa lugg, tycktes
kanunen gnistra af välbehag. Också Greta
hade kunnat gifva något, som var hennes
eget.
——
Familjen Himmelstjernas resa
till Italien.
(Forts, från n:n 5.
Paris iir ändå en bra stor stad, tänkte
mamma llimmelstjerna, sotn förut icke tyckt
någon stad gå upp emot Helsingfors med
det Grönqvistska stenhuset och den genlila
kapellesplanaden. Hon fann liiir det enn
grönqvistska palatset efter det andra och
sqvärerna och promenaderna gåfvo icke
..kapellet* efter Och ack. hvilka butiker! Hvilka
korfvar oeh ostar! Det vore någonting att
ställa fram på thébordet der hemma, när
det kora frenunande. Hon fyllde i tankarne
sitt. skafferi med alla charcuteri-fönstrens
herrliglieter, och skulle ieke haft något emot
att lemna strykjemen i Paris och ersätta
dem med samma vigt af metwurst och korf,
om hon ej kommit iltåg att de ännu skulle
helsa på påfven i Rom, inuan de fingo vända
hemåt.
Ja, Paris kunde nog vara bra, men der
var fasligt bråkigt oc.h man var i ständig
ångest att barnen skulle tappas hort, hlifva
öfverkörda eller bortstulna till akrobater,
som ju var så vanligt. (Detta senare gingo
Casse och Masse och hoppades på såsom
det roligaste slut på resan). Man måste
således uppsöka lugnare trakter och en afton
bar det af ined nattåg surr-rurr-riuT ned till
Lyon.
Man hade tagit sofkupé, det hade inan
råd till. Allt skulle varit galant, om man
blott haft tillfälle att gå ut; och frukostera
eller äta en fyra rätters middag i god tid,
som hemma på Ivaipiais. Men det var sant,
det var ju natt! Barnens ögon stretade att
hållas uppe oeli titta*ut i det kolsvarta
mörkret, der gnistorna från lokomotivet yrde
som snön derheinnia. Angelika försökte vid
skenet af den matta taklampan jutgjuta sina
nattaukar i dagboken, men det var ett
sådant förskräckligt puffande och skuffande,
och så oemotståndligt söfvande, detta
surr-rurr-ruiT och detta rasslande mot skenorna,
att pennan föll ur Angelikas hand och
natttankarna öfvergingo till behagliga drömmar
om skallerormar och danske riddare. I Lyon
pustade man eu dag, åt biffstek och tvättade
sig ren. Casse och Masse som suttit vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
