Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Familjen Himmelstjernas resa
till Italien.
(Forts, frän n:o 0.)
Angelika skyndade sig att berätta för
gos-sarne »in det lutande tornet i Pisa, hvnrom
hon läst i skolan. Af hennes beslcrifningar
uppfattade Casse och Masse, att det liknade
de torn lilla Eufrosyne bygde af träbitar i
barnkammaren, och hvilka ovilkorligen
ramlade då de nådde en viss höjd Gossarne
vägrade ilerför gråtande att följa föräldrarne
upp i tornet, tills pappa högtidligt
försäkrade dem att ingen fara var på färde.
Ganska flata blefvo de, då de funno att de
kommit upp lika lyckligt, som om de traskat
uppför Nikolaikyrkans trappor i Helsingfors.
I Florentz träffade familjen eu hel mängd
svenskar, danskar oeli norrmän. Angelika
blef rysligt, god vän med en ung flicka, och
de lofvade hvarandra evig vänskap i
Boboli-trädgården en qväll då näktergalen sjöng och
månskenetströdde diamanter på träd och buskar
Casse och Masse satte mest värde på
kappridtcrna i kasino. Hi och hej, så de
rosettprydda hästarne Högo fram! Hvad de
engelska jockejerna i sina röda rockar ändå
voro obeskrifligt lyckliga, der de körde sina
sinå leksaksvagnar. så att dammet hvirflade
omkring dem! Casse och Masse hyste en
brinnande önskan att taga tjenst som
stallpojkar i Floren/.
Men det bar vidare. Vid ankomsten till
Bologna störtregnade det. På bangården
skreko hotellernas otnnibuskuskar ont
hvarandra. utbjudande sina hoteller. Allra
gällast skrek ..Albergho Pellegriuo", och Casse
och Masse, som funno detta namn förtjusande
öfvertalade pappa att klifva in i Pellegrinos
omnibus. Hotellet var litet, smutsigt och
dyrt, och som mamma begynte må illa af den
nied olja tillagade maten och det fortfor att
regna, tog pappa redan följande dag biljetter
till Venedig.
Stackars mamma mådde fortfarande illa
och tog in Hjärnes testamente, som pappa
fört me.l sig hemifrån. Eufrosyne var i dag
mycket frågvis och hennes lilla munqvarn
mahule i en fortsättning:
— Mamma, hvad är det der? — Mamma,
får jag en karamell? — Mamma, hvad
gör den der gubben? — Mamma, tror du vi
få palt till middagen? — Mamma, hvarför
växer det inte apelsiner i Kajsaniemi? —
Mamma, får Masse tälja hål i Casses stöfvel ?
— Mamma . . .
Angelika, som i Bologna köpt en ny
dagbok med ett brinnande hjerta af stål på
locket, slog med en stick ur hågen att inviga den
med en poetisk betraktelse och egnade sig
åt lilla syster.
Det herrligaste månsken mottog familjen i
Venedig. Men de föredrogo
ressortraadras-ser och qvällsvard med thé. Alltså till hotellet.
Isvoschik! — ropade pappa
— Isvoschik! — instämde Angelika
— Isvoschik! — pepo Casse och Masse
Men ingen isvoschik kom Rundtomkring
dem syntes kanaler med blankt, mörkt
vatten, som glänste i månskenet, och karlar i
långa spetsiga båtar erbjödo sig under rop
och skrik att föra de resande.
— Skola vi till sjös ännu i qväll? —
suckade mamma.
Pappa slog sig för pannan. I Venedig
finnas inga isvoschikar, bara gondoler, ålå
gå för en gondol. I ett nu fann sig
familjen glidande på den inånbelysta kanalen,
Eufrosyne gnällande af räddsla och trötthet,
Angelika under svärmiska tankar, Casse och
Masse med förvirrad undran. De blandade
oupphörligt orden: kanal och gondol oeli
talade om Ifim/oter och t/oitdalrr. Italien var
ändå ett bra besynnerligt land! Inga
isvo-schikar, inga pränikeryssar, inga
knäck-gummor! Oeli Venedig sedan, med bara
kan-daler och på dem gondaler kilande fram som
fiskar i vattnet!
Pappa förde de sina till Marcusplatsen,
der han bjöd dem på glate. Den smakade
bättre än Löfetröras bakelser, tyckte barnen,
fastän blåsten var kall och de huttrade i
sina rutiga kläder. Lilla Eufrosyne hade
sin glädje af de tama dufvorna, soin i
tusental slogo ned på Marcustorget, der aldrig
hästfötter och kärrhjul störde deras trefnad.
De plockade brödsmulor ur barnens händer
oclt en af dem tog Angclikas blomprydda hatt
för en rosenbuske och slog sig ned der.
Följande dag besöktes dogernas palats,
bly-kamrnrne och „suckarnes bro.“ Då Casse
och Masse hörde detta namn, begynte de
strax sucka och täflade ihärdigt om hvem som
kunde sucka mest hörbart och djupt. (Forts, j
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
