- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Första Årgången 1885 /
55

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

P ren u m eran tern e s s i dia.

Krig i fred.

När grntlorna gått öfver noll
ocli snön kan formas till en boll.
då iir dot lif ocli rörelse
der uto ibland pojkarne,

Då skapas gubbar, byggas slott.

Snart står ett slott, der gubbon stått.

Orh slottet rifves åter ner,
en gubbe på duss plats innu ser.

Mon vare gubbar oller slott,
de äro till lör kriget blott.

Oeh kriget törus nog mod mod,
tast der ej talls en droppe blod,

Hurra, ett lasto ramlade!
hurra, nu föll en fiende!

Blek var lian frän begynnelsen,
lilek iir han ock i dötlon iin.

Framåt! de alla falla må
ocli ingen enda mera stå!

Don. som oj svinga kan ett svärd,
rinn är ju ej ntt, let va värd.

Nu ligga alla gnbbarne,
nu uro de re’n kuggade.

Men dermed är ej kriget slut;

1111 bryter det först riktigt ut.

Nu ställer man sig mim mot. muu,
nu gäller hvom som knsta kan
en boll, så att, den träffar rätt
ocli fienden slår in reträtt.

Och vankas stundom oek en tår,
pft sådant man ej akta får.

Eu blånad mindre eller mer,
stor sak ! På det man ieke ser.

När sedan leken slutad är.
man groll oj mot. hvarandm bär.

Fred slutus under glam ocli sång
ocli räcker godt till nästa gång.

Inuti.

––––-

Hafskungen.

Suga nf V. L.

En tjviilI. då solen redan gått ned, ocli
skogens alla fåglar slutat att sjunga, satt linlskungcn
pä den stora klipphällen, som tlti så nita sett,
skjuta ni i den stormiga fjärden vid ditt
barndomshem. I dag voro fjärdens böljor ej alls sä

upprörda, som tle vanligtvis plngiuln visa sig.
tvärtom låg det vida vattnet nu som en entln
klar spegel, (lon ej en käre dristade sig att
söndra af fruktan all draga öfver sig desslierskares
vrede.

Der satt tion gmnlo drotten med sitt långn,
vtviga skiigg. som rcdnn börjat gråna af ålder,
ocli blickade hnlft vemodigt omkring sig, liksom
låg någon tong börda pa lians hjerta eller hnn
snart skulle siign farviil ät lifvot och vandra till
evigheten. Slutligen fingo hans tankar form och
hnn liksom hvisknde holthögt för sig sjelf:

— Mina dagar äro räknade. Länge skall jag
ej mera sitta som herre på min tron, millioner
år till, och jag får 30m eu stal höja knä lör de
stolta laudiurstnrne. Och menuiskorun, som i
årtusenden njutit nf mina rika skatter, dem jng
slösat på derns vag. dessa otacksamma stoftbnrn.
livnd gifva de mig till ätergäld? Olack. Den
ena generationen efter den andra, firmor uppnyn
medel att krossa mitt välde och derns
bornabarns-bnrn skola engång oj mera veta of att det varit
jng som lagt grunden till deras framtid ocli
lycka. Så skall det gå, så skull jag falia, så skall
min godhet belönas med otnrksamhet. men pä
samma gång jng besegrad går till det rum.
hvar-ifrån jng aidrig mer återvänder, skall jng tnga
en svår Inlind på minn fiender. Ty den dng
skall komma, då mnn med flämtande bröst sknfl
suckn efter en droppe nr mina engång rikn
skntt-knmrar. då källorna äro utsinade och marken
förtorkad ropar etter en stiink ur skyn. Då skola
tle ångra, ntt, tle oj skänkte mig sin aktning sä
länge tid var. då har jag besegrat dem, likasom
de engång mig. — Oeh ett skndegladt löje Ivste
liii vid ötver åldringens af bekymmer och strider
fårado drag.

— Ännu en gång skall jng gå ut ur mitt
riko och knsta en blick på tle mensklign
dårskaperna. ännu en gång skull jng låta stoftbarnen
skåda mitt majestät, ocli råda dem ntt vända om
Irån sitt fåtilnglign företag, ännu en gång och
sedan aldrig mera.

Ett, snktn sus växte upp i den närbelägna
skogen, ocli en kåre drog ötver den vackra
vattenspegeln. der vå g efter våg vaknade upp och
började gunga bort emot fjerrnn stränder, men
uppe i rymden blickade stjernoriia så
melankoliskt ned mot det mörka djupet

Halskon ungen var försvunnen.

irrkir–––

3Etrcf- under Vingen.

Till Trullsländans prenumeranter.
Trollsländan liar för afsigt ntt härefter dä ocli
då anordna pristätfingar nf olika slag, vid hvilka
ett pris kommer ntt. utdelas. Prisen komma att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:33:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1885/0059.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free