Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att uärma sig Indien, och derför vilja de,
att Afghanistan skall stiinga vägen för
Ryssland.
Det iir dock svårt för engelsmännen att
från landsidan, d. v s. från Indien föra krig
mot Ryssland, ty det iir lång väg att, föra
trupper frän England till Indien, ocli
dessutom har England för närvarande oudt om
trupper. Det är uppror och krig i Cauatia
ocli Egypten, ocli äfven i Irland behöfva
eugelsmäunen mycket bevnpnndt folk. Men
det kan hända, att de skicka hit eu flotta
för att söka skada vår hamlel. Här finnas
dock de sturka fästningarna Kronsfndt,
Wi-borg. Sveaborg och Dumtmtinde, och det blir
ganska svårt för engelsmännen att göra
någon skada. Åtminstone ej sä liitt, som år
1854 och 1855, då England och Ryssland
senast förde krig. L)å blef fästet Boniarsuiid
på Åland förstördt och mänga fartyg, mycket
varor brända af engelsmännen.
En lofdag.
(Forts, irån n:o 8.i
Det gick med ganska god fart och snart
voro de vid ån. Spången bestod af tvenne
unga trädstammar, laggdu öfver
strandbräd-darne. och nu liade det fallit snö på. Bruno
gick försigtigt öfver på skidor och kom
lyckligt, fram. i Gustaf sliulade och blef ridande
grensle öfver t deu smala bron, men halade
sig fram, äfven han, utan att, falla uti. Men
derigenom söndrade han dtifvan som legat
öfver spången. Nu hade Georg de bara,
kala stannnarne att gä öfver. Han räckte
skidor och stafvar åt bröderne och kom
krypande på händer och fötter, ty ån var
ganska djup här och han hade ej lust att taga
sig ett bad i åtta graders köld.
„Det gick förträffligt", sade Bruno, »och nu
vidare i texten."
Här var eu tiit småskog och huru <le
kilade fram än hit och än dit för att hitta
öppnare ställen, förlorade Bruno deu riitta
kosan J och visste icke riktigt hvar han be
fann sig. Ändtligen kommo de ut ur sko-’
gen och hade nu friare utsigt.
„Ah, jag vet", utbrast, Bruno, »der är Kulta- I
kallio berget, om vi nu styra rakt emot det
så komma vi snart på byvägen."
Ja, de gjorde så, och kommo först upp
på eu sved eller åker, hvad det nu var, med
cn brant sluttning, men då nedanför låg cn
öppen äng, styrde den unge anföraren raskt
nedåt. Man kunde icke tydligt se slutet af
backen, meu Gustaf förundrade sig dock
öfver att han ej redan såg brödren ute på
äugeu.
»Han har väl gjort en kullerbytta öfver
uågou listig tufva", sade han skrattande,
»men det, är detsamma, kom efter bara, falla
vi, så falla vi i godt sällskap".
Georg väntade några ögonblick och så bar
det af äfven för honom. Nästa minut, just
då han med ilande fart rusade ned för det
brantaste stället, såg han klart rinnande
vatten framför sig ocli bröderne lcraflande,
sig upp på andra stranden. Han kastade
sig ögonblickligt ned i snön, men farten var
för stark, han rullade än sittande, än
liggande nedför branten och plumsade med
skidor och stafvar hufvudstupa i det iskalla
vattnet.
»Nu drunknar jag!" var hans första tanke,
men dä han strax derpå kände fast botten
under fotterna, lugnade lian sig ocli var med
ett par språng uppe på slranden. Der stodo
de nu alla tre skakande af köld och
genomblöta.
»Den gemena ån!" utbrast Gustaf med
hackande tänder," jag har aldrig vetat att
den gör en så skarp vändning hiir."
»Lät oss fiska upp våra skidor ur vattnet,
innan de segla bort", sade Bruno, »det iir
bättre iiu gräla på ån".
»Ocli jag fryser sä rysligt", sade Georg.
»Ja, det göra vi med", skrattade Bruno,
»men det går nog öfver bara vi komma i
farten igen."
Nu drefvos skidorna i land och de
hurtige gossarne stucko sina genomvåta pjeksor
i remmarne. Men o ve! Snön fastnade
under de våta skidorna ocli frös genast fast i
oformliga klumpar, så att det ej var att
tänka pä annat än gå »fot, för fot".
»På detta sätt komma vi cj hem ens i
natt", snyftade Georg.
»Äh, gråt inte, pojke", sade Gustaf. »Vi
taga skidorna på axeln ocli gå till fots".
Det försöktes. Snön var mjuk och djup,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
