- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Första Årgången 1885 /
70

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mirka och missau sade upp kontraktet. De
tyckte inte oni dans.

Under ett uppehåll serverades de första
plättarne, nästan hvita, mycket degiga och
med stark petroleumsmak. Men det gjorde
ingenting. Det var alltid så i början, de
andra skulle nog bli bättre Bruden stal sig
i hemlighet till att grädda några pannor —
— det var så rysligt roligt — och lyckades
få en stor smetig tiiick på sin kliidning.
Martin trakterade Mirka, som inte var
kost-föraktare, med svagdricka och brända plättar.
Sedan dansade man igen och slutligen höll
presten tal till brudparet. Men han kom ej
riitt lyckligt ifrån det.

— Lefven lyckliga, — började han, (det
enda lian kom iiuYg från talet till Mina och
Pekka), — lefven lyckliga . . .

— Du kan inte hålla tal, — sade bruden,
och jag vill sluta leken, annars får jag

inte grädda några plättar mer.

— Ja, låt oss sluta, - sade de andra, —
så hinna vi äta upp resten af plättarne
innan middagen.

Oeli så slutade de det fina bröllopet Men
det hade varit utmärkt roligt, oeli ståtligt,
sade alla barnen, utom brudparet. De hade
bara fått lof att sitta med händerna i kors,
och det var inte något nöje. En annan gång
skulle de akta sig att hålla bröllop, om de
måste hlifva brud oeli brudgum.

Sländans nyheter.

— Nu liar man i flera veckor talat och
undrat om det skall bli krig eller icke. Man
har trängts omkring tidningspojkarne och
tidningsbyråernas fönster med de röda. gula
och blå krigstelegrammen. Pappa och
mamma tala 0111 kriget vid middagsbordet.
Småbarnen leka krig i barnkammaren.
Skolgos-sarne fundera pä att gå ut soin frivilliga,
och skolflickorna att bli
barmhertighets-systrar. Kanske någon flicka eller gosse
tittar på kartan och tycker att Afghanistan
är så långt borta. Icke angår det oss, om
ryssar och engelsmän strida derom. Men
det angår oss mycket nära. Om Ryssland
och England förklara hvarandra krig, skall
striden försiggå icke blott i Afghanistan, utan

iifven vid kusterna, och engelsmännens flotta
skall komma till Östersjön för att anfalla
våra kuster. Finlands värnepligtige skola
försvara oss och Sveaborgs kanoner skola
brumma mot fienden. Men krig ur en
förskräcklig hemsökelse för ett land. Utom att
många raska män stupa i striden, kunna
skeppen, som hemta salt, socker, kaffe, livete
från utrikesorter, icke slippa fram till oss,
lifsmedlen hlifva dyra. och många menniskor
utan arbete, emedan fabriker, sågar oeli
handelsfirmor måste afskeda sina arbetare, då
de icke hafva penningar att betala dem.
Det är utmärkt roligt att leka snöbollskrig
och mycket roligt att under qvarten skockas
på skolgården och tala om lmr det skulle
bli .,om vi få lerig1’. Ingen duktig gosse,
ingen rask flicka får vara feg. Men det
verkliga, hemska, blodiga kriget är
någonting allvarsamt, och förskräckligt. Hvar
och en borde tänka tyst inom sig: — gode
Gud, bevara mitt fosterland för krig! —

Två lustiga saker kan Sländan berätta. I
en socken i Sverge har man sett en svart
hare, en livit orm oeli en snöhvit svala. Kan
ske det är splitternyaste modet bland ormar
och svalor att gå hvitkliidda? Och Jösse var
visst i svart frack! — I Westerinaulaud hände
senaste höst, att en tioårig pojke såg huru
en hare jagades af en hund. Haren sprang
och skuttade förtvifladt, oeli lopp slutligen i
sin nöd ända fram till stugan. Der inne stod
en tom gryta på golfvet, haren hoppade dit.
och gömde sig der. Då sprang pojkeil fram.
nappade Jösse i hans långa öron och höll
honom qvar. Hunden fick lång näsa och Jösse
tänkte kanske när han släpptes tillbaka i
skogen: — mera lycka än konst!

— Nu äro de nästan alla här — lärkan,
bofinken, rödstjerten, grönsiskan, hämplingen,
löfsångaren, ja, livem kan räkna dem?
-alla, utom svalan. Hennes nåd väntas först
till Helsingfors omkring den 10 Maj oeli till
norra Finland först omkring den 2Ö:de. Hon
skall då medföra färska nyheter från
Egypten- Måtte hon bära fredens budskap på
snabba vingar! Af det öfriga sällskapet ha
några varit med vid Khartnm, meu de säga
sig ha ingenting sett för krutrök oeli
ökensand. De finna det litet svalt här i Finland
och påstå, att de redan ätit körsbär uti
Italien. Men glada äro de att åter vara här

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:33:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1885/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free