- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Första Årgången 1885 /
71

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

efter den långa, besvärliga resan, oeh tycka
intet land vara så vackert som vårt. Aldrig
kunna de tro, att någon här vill göra dem
illa. Endast kråkan; tro tle icke om godt:

de säga att hon sitter ocli lurar på deras

ägg. Finns här ej någou tapper ung man

0111 12 eller 14 år, soin vill skicka dessa

lurande kråkor ett skott hagel i stjerten?
Det är också knappt oin maten ännu här i
Finland. Finns här ingen ung fröken om 8
eller 10 år, som vill strö ut litet, roffrö och
hampfrö på fågelbrädet?

Gyllene ord.

Det, finnes ingenting, som ktui förorsaka eu
sa ihållande. stingande oclt onyttig smärta, som
ett otnktndt lynne. Det lättrörda, känsliga lynnet,
sont förolämpas nt allt. det må hutva orsak der till
eller ej. Det häftiga lynnet, som brusar, upp ocli
öfverskrider alla förnuftets gränser reli b and dä
det nn gång är lössläppt. Det afandsnmnm ellor
trumpna lynnet, som gör ausigtet mulet dagen i
ända. Det oiörnöjsainma lynnet, som rufvar öfver
sina oförtjent lidna motgångar. Det
misstänksamma lynnet, som alltid ser det värsta ocli
uttyder allting illa. Det envisa lynnet, som låter
alla betänkligheter fara, blott for ntt få sin vilja
inun. Hur mycken smärta hafva icke alla dessa
lynnen och sinnen förorsakat. Hur mången linfvn
de icke eggat till synd. hur inångeu bön halva
do icke förqväft, hlir mången känsla af sann
öm-liet hiifvn de ej vändt i bitterhet. Hur svår har
icke hvarje piigt derigenom hlifvit! Hur ofta
hafva de icke dödnt den Ijufvaste lycka!

Ifrcf under Vingen.

För Signes minnesbok.

Nu sä skiner vårens sol
Öfver skogens toppar.

Nn får allt, som frös i fjol,
Nya, gröna knoppar.

Rödst jert q vittrar: liten vän.

Se, här har du mig igen!

Också du skall knoppas.

/. T.

7 711 Kuorta n ’-Ki n ur.

Tack för den trefliga vistelsen hos^eder
under påsklofvet! Det var så roligt att vara på
landet och skrinna på den präktiga ison på eder sjö,
att skjuta med edra pilbågar och knsta snöboll.
Vår hemresa gick bra. Då vi i Alavo stego uti
järnvägskupén, sutto ondast några personer i (len
tredje klassens vagn, i hvilkeu vi mkoinmo, men
på do andra stationerna oclt isynnerhet, på
Torvn-joki, kom det så mycket tolk, utt konduktörn bad
oss gå i andra klassens kupé, ocfr äfven der stodo
vi såsom packade sillar. Jng lappade min
mössa i trängseln, sä ntt jng trodde mig fä resa
barhufvnd från stationen, mou pappa som var
oss till mötes, hittade den slutligen under en
bänk. Jag går nu åter i skolan och löser mina
lexpr, men väntar beständigt att sommaren skall
komma, så ntt jng åter tår komma till landet, t v
der iir alltid roligare, än i staden. Gunnar oclt
jng håfvn bjudit till ntt vattna gräset att det fort
må hlifva grönt och sommar. 1 dng såg jag
några llugor i solskenet. Menniskorna lmr äro
rysligt rädda att det skall bli krig, men jag tror på
Gud. ntt han iir en väldig borg ocli bevarar oss
samt skyddar vårt dyra fosterland. Om
engelsmannen bombardera Wasn, så komma vi undan
till eder. men pnppa säger att, han måste stanna
qvar. ty hnn liar svurit trohetsed åt Kejsaren.
Gud bevarar nog pappa. Jlelsu Ililja, Ensio,
Helmi ocli Ester fr&n Gunnar oclt

Wosn-Einnr.

Till F.lsti och Ingrid i D—stad. Nrtgon som
gerna vill ha bref från eder, her sländna säga er
det, Hur iir det, lin ni redan vår deruppe vid
Lappland? Växa några kissor pä edra videbuskar?
Mins ni, då ni trodde, att viaekissorna skulle slå
ut till riktiga, lefvande kattungar, när man ställde
dem i vatten? Elsa sprang till fönstret, der de
stodo, och lyssnade om de ej skulle jama, och
Ingrid tyckte sig snart hörn ett fint, fint ,.miax“.
Deu tiden voro ni’ännu inte särdeles kloka. Den,
som gerna sägo att det viixte lefvande kissor på
träd, det iir Pompe. Tänk. hvilken jagtmark lian
då skulle få! Onkel Pompe sänder eu helsning
till sin okända sliigting och frågor om hnn
kommit hem från pensionen med goda betyg.

Skrif snart bref till er gamla vän

K. T.

.1. ./. V. i Vasa.’ Tuck tör dut, vänliga löftet.

— u — Din rebus beliötver eu liten ändring.
Du ltnr glömt underteckna dina bouts rimés. ^

Sju insända verser med anledning nf
pristäfliu-gen. har Släudan fått mottaga. Men dä taffings
tiden ännu icke iir slut, kan priset ej
ännu_be-stäininas.

Fastor .1 Kniper. Xarva. åled tack för visadt,
vänligt intresse ber Red. ntt. tå påpeka ntt just
emedan tidningen är ofsedd för alla barn, böra

r

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:33:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1885/0075.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free