Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag var grufligt böjd för at.t ge honom lof,
men jag vågade inte.
„IIör du Johan**, sade jag, „om du bara
inte går in i sågen, så skall jag sjunga några
visor och polskor för dig, så kan tlu spela
dem sedan".
„Tuck“, sade lmn, ,.det är nog bra det.
men jag får i alla fall lof att hitta på sjelf.
men sjung då, så får jag höra hur det låter’1.
Jag sjöng för honom det ena efter det
andra, och lian var mycket road När
middagsklockan ringde och jag måste gå. kom
han springande efter mig, ryckte mig i
kjolen och sade: ,.Jag skall bjuda till att in*c
gå dit. Jag lofvar inte bestiimdt, men jag
skall fresta på att hållä mig derifrån. Fast
det är då bara tok att det är farligt".
Det var en afton i början af april några
dagar efter detta samtal, då vi alla voro
samlade i salongen på ncdra bottnen. Min
moster sysslade vid thébordet, niorbror stod
och trummade på fönsterrutan, och vi flickor
spelade räf vid andra fönstret. Det var
skymning, en sådan der dimmig vårskymning,
nästan litet kall. Just som min räf skulle
In ett skutt öfver ett får, hörde vi morbroi
häftigt ropa till: Jivad nu! hvad är det
här? livad vill det. här säga?"
(Forts)
Två hundar.
I ett hus i Alliaina i Spanien bodde en
familj, bestående af far. mor och två barn.
Tå dc små barnens säng brukade en stor
Newfoundlands hund ligga och sofvn, kanske
i den tron att det var lians åliggande att
vaka öfver dem. När. jordbäfningen
hemsökte Aihaina, var nämnda hus ett hland de
första som rusade ned och de olyckliga
in-vånarne begrofvos under spillrorna. Midt i
det stora larmet, de förolyckades jcmmerrop
och skrik, lyckades det hunden med stor
möda utt befria sig ur ruinerna. I munnen
har det trogna djuret det ena af barnen,
det yngsta, om ännu lufdu. Hunden sprang
ut på gatan och nedlade barnet försigtigt
på marken.
Derefter sprang han hastigt tillbaka till
det, nedrasade huset. Der ljöt lian
oupphörligt på ruinerna, vädrade och gräfde
ifrigt med tassarne i grushögarne, tills han
slutligen iifven log reda på det andra barnet
som dock redan var dödt. Ehuru sjelf illa
skadad i hufvudet och alldeles uttröttad,
försökte det trogna djuret ännu eu gång
intränga i ruinhögnrne. Han återkom ieke
mera. När man gräfde undan gruset, fann
man Newfoundlandshundens lik.
I Biarritz i Frankrike bodde en karl som
hette Latour. Han hade en simpel, svart
pudel, Black. För omkring två år sedan
strau lade en fiskarbåt på skären utanför
Biarritz. Besättningen som bestod af 8 man,
trodde sig redan vara förlorad och anbefallde
sig i Guds hand, då en af dem, som i
dödsångesten höll sig fast vid en klippa, ropade:
— en böj! en boj! — Det var ganska
riktigt en räddningsboj oeli det var pudeln
Black, som kom simmande med den. En
half timme senare var hela besättningen
räddad.
Nu biet Black hela stadens gunstling. En
stor hundmiddag föranstaltades, och till den
utfärdades en bjudning af följande lydelse:
— Black har äran inbjuda sina vänner
hun-darne i Biarritz.
Dessutom fick Black ett. vackert
silfver-halsband.
Kort tlcrpå kom storfurst Wladimir af
Ryssland till Biarritz, såg Black, hörde lians
historia och köpte denjsimple svarte pudeln
för lians mods oeli lians trohets skull.
Nu blef B’nck en förnäm hund. Han
följde sin herre öfvcrnllt på hans resor, till
Paris, London och Petersburg. Utom sitt
halsband, fick lian silfverband på alla fotterna
Om lian också fick äta på guldtallrik, veta
vi icke, men säkert är, att han visst inte
drömde om att han en gång skulle hlifva en
furstlig hund, den tiden han bodde hos sin
förste fattige herre, gnagade magra ben och
åt sitt torra bröd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
