Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NVA TltOI/LSLÄNU AN.
N:o 10-
kiirde bland snötlrifvorna. Midt för alléen
låg en liten röd stuga på cu backe alldeles
i fonden. Den såg så liten och tretlig ut.
med sina björkar fulla med rimfrost invid
stugknuten och sin lilla tilltrampade gångstig
ner till landsvägen. I den stugan hodde
..farfar*. Ja han var inte min farfar, incn han
var hela socknens och i synnerhet
Spel-Jo-hans farfar. Gam mal oeli blind var hau,
men han fick ho q var ändå, fastän sonen var
död, oeh han bara hade. enkau oclfSpel-,lohan
qvar och ingendera af dem kunde just arbeta
stort, sonhustrun för det att hon iclce just
var arbetsam, och Johan för det att hau var
så liten, han var bara åtta år
Nog bjöd han eljest till allt livad lian
förmådde. Ilan släpade hem ris från skogen,
och hau sprang ärenden när hau kuudc fä
några, för qvick var lian både i ben och
fingrar. Ty ni ska’ tro, att sä liten han var
så var hau ändå brukets musikant, och
fiolen deu hade han gjort sig sjelf. Den var
inte mycket konstig, det var bara en bräda
med ett skaft och så små hål, der han
pluggat, ned striingarne och stråken det. var
bara en käpp med tagel på. Ja, när jag
nu tänker på den fiolen så kan jag just
förundra mig, ty toner fick han fram nr den i
alla fall, toner som kunde kommu en men-
niska att både gråta och skratta. Alla på
bruket tyckte 0111 Johans tiol utom hans mamma.
Hon grälade jemt öfver fiolen, oeli påstod
att Johan inte hade någon håg med
nlto-boken, bara för det otingets skull, och
var det snnnt så var det ju un eket illa.
Men jag för min del tror, att hou var litet,
lällcn för att gräla, oe.lt att när hon hade
slutat med farfar, så tog hon till med fiolen,
som hon många gånger hotade att bränna upp.
Jag brukade ibland följa morbror ner till
qvarnen och sågverket, och der var svårt att
komma fram mellan alla de stora hjulen,
som rullade så qvickt inuti hvarandra; då
fick jag hålla klädningen till omkring mig,
så att den icke skulle fastna någonstiides
oeli draga mig in i maskineriet. Alt. så der
surrade, gnisslade och dånade 1 Spånor yrde
oeli mjöl dammade och vatten forsade —
det. var ett lif! klen längst nere vid
dam-luckun var en liten bänk inkilad i ett hörn,
oeh der träffade vi på Spel-Johan med fiolen
Der satt .lian och spelade och märkte oss
Icke, förr än morbror skrek i hans öra:
..livad har du här att göra, pojke? Här är
ingen plats för barn*. Då hoppade han till
och såg alldeles yrvaken ut, och så kilade
han ut så qvickt som eu vessla.
Några dagar efter, när jag gick nere i
parken på de små holmarne, som
omslingrades af ån och sammanbitmlos nf små gröna
broar, hörde jag öfver forsens hrus återigen
Spel-Johans toner. Jag böjde mig fram
öfver vattnet så långt, jag förmådde, för att
genom den öppna damluckau titta in i
sågverket och riktigt, der uppfångade jag en
: skymt af Johan på den vanliga lilla hänken.
i Sjelf fick jag icke gå ilit in ensam, men
morhror ltade en hetjentpojke som hette
Fredrik, och honom skickade jag dit för att
hemta ut Johan. När de kommo ut
tillsammans såg Johan ganska modstulen ut, och
jag log på mig den allra allvarsammaste min
jag kunde, för att riktigt banna upp honom.
Men man har svårt att hålla sig länge all
-varsam när man är femton år, och innan
många minuter gått, så sntto vi helt
förtroligt och pratade på kanten af dammrännan.
„Men livarför gick du i sågen i dag igen,
när <lu hörde livad morbror sade i förra
veckan*, frågade jag.
,Jag vet inte. Jag glömde bort det*.
„Men man får ej glömma bort det som
man är förbjuden."
„Men snälla fröken", sade han och säg
upp på mig med sina klara ögon, ,.låt mig
få gå dit".
..livarför vill du så gerna gå dit? Du vet
ju att det är farligt".
„Men si — jag har inte kunnat hitta på
någonting på hela veckan och så fick jag
lof att gå till sågtm".
„Hittat på — livad?"
Han skrattade.
1 „Något på fiolen förstås".
„Kan du inte hitta på något på ett amin’
ställe?" sade jag grufiigt road.
„Nej, d t kan jag inte. Der går det s
bra, för der bullrar det så fasligt, och i
får jag vara så bra i fred. Annars titt*
mor på mig allestädes, och då grälar lri
så fasligt på fiolen. Stackars lilla fiole1,
sade han och strök med ömhet den ohyfile
brädan, „into har deu gjort något, fdt
inte".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
