Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
oeli sina äppelträd? Otn du icke i
verkligheten sett den, så får dit lof att bygga den
i diu fantasi, ty det är nu om den och dess
innevånare jag ämnar berätta eu liten
historia.
Ilvein bodde då der? Jo, det var ..gamla
farmor", som hou vanligen kallades, eu
krok-ryggig, lutande gumma, med ganska pigga
och liHiga ögon i det annars så fårade
anletet. Hennes var den lilla täppan utanför,
hennes de små qvistiga äpleträdcn, hvilkas
frukt hon med en viss stolthet, hvarje år
nedtog, oeh hetmes var det lilla snygga
huset med sina omsorgsfullt, lappade rutor.
Ett litet, litet fähus med åtföljande lilla
ladugård var också hennes egendom oeh
der-innc bodde gummans skatt oeh allt i allo,
hennes präktiga, stora, hruna ko. Ja, så
högt stod denna fyrbenta varelse i „gamla
farmors" gunst, att hon hellre skulle
försakat sitt och sin fosterdotters dagliga bröd,
än låtit stackars Ringeblommn bli utan.
Sin fosterdotter? Ja. gumman hade
verkligen en sådan. Men det var snarare en
hörda för den gamla, än cu hjelp för henne.
Den stackars flickan var nemligoit, såsom
folket sade, „sniåvituger“, och hade så
innerligt svårt att begripa dc alldagligaste
saker. Hon skulle (lock så gerna velat hjelpa
sin fostermor, den tanken hade arbetat sig
in i hennes stackars svaga hjenia, men ined
försöken gick det rakt på tok.
Gaf man henne eu qvast i händerna för
att sopa golfvet, så kunde hon efter eu stund
stå fullkomligt orörlig i samma ställning
eller också hade hon rört upp dammet i eu
vrå oeli sedan lemnat sopqvasten midt. på
golfvet, under det hon betraktade tleii med
sin slöa, half-fåniga bliek. Skulle hon sticka
strumpa, fällde hon lyckor i uiassa, och
kokade hon potäter, iielc grytan i allsköns
lugn stå öfver elden, tills bränderna
slocknade och de svarta kolen visade sig här oeh
der. Ja, stackars dumma Maja, hou hade
en ’ mycket stor sliigtskap ined Sven Dufva,
om livilkeu det heter i sången att han
ständigt gjorde allt rakt tvärtom.
Lydig var hon, annat kunde man ej säga.
Bad ,,farmor" henne göra något, så bråkade
lmn på hästa sätt. och ofta hände det, att
ögonen stodo fulla af tårar vid de fruktlösa
försöken och ansträugningarue.
,,Gamla farmor" var i grund oeh botten
en god själ, men kunde ieke alltid heherrska
sig. oeli Maja stackare fick dagligen st ört
-skurar af baunnr, Ilou hörde lydigt pä,
förvirrad oeh ångerfull. Oeh så försökte
hou på nytt, bjöd till af alla krafter för att
det skulle bli något af, men hjeriimi, deu
svaga lijeriian gjorde hinder och tankarue
hade intet rot fäste, utan Ilögn hit och dit
utan sammanhang som hiimnelens fåglar.
En dag kom en skollärare till hyn, en ung,
väulig man. Hau slog upp sin hostad i en
nytimrad stuga, hit Feja oeh putsa der af
hjerfatis lust, oeh så började hau siu
läro-verksnuihet. Alla huru i byn, storn och stnä,
kloka oeh dumma, fingo komma till honom
för att lära sig läsa oeli skrifva. Huru
okunniga de äu voro, hade hau dock öfverseende
iueil dem oeh präntade vänligt, och
tålmodigt vett i de små skallarne.
När Maja såg barnen i byn med taffa oeh
höeker under armen traska förbi, vaknade
hos henne lust att följa deras exempel.
..Farmor", sade hon, „får jag ieke gå i
skolan? .lag skall också iära mig läsa oeh
skrifva1’.
En läng, förundrad blick från gummans
ögon träffade Hickan, der hon med lilossamlc
kimler, fingrame sysslande metl
förklädsbandet och munnen förläget framskjuten, stod
framför henne.
„Dti", svarade hon, „hvad skulle du lära
dig! Kära Maja, Idif du hemma vid din
gryta och koka potäter oeh gröt, det iir ändå
lättare att lära sig än ahed".
Men Maja var ovanligt envis den gången.
1 skolan ville hon, i skolan skulle hon.
Och så trippade farmors fosterdotter
verkligen en dag, ntstofferail i siu hästa
kläd-uing, till skolbänken för att med de andra
plugga vett i sin hjerua.
En förmiddag, när farmor höll pä att
stöka i stugan, fick hon besök af den unge
läraren.
„Jag måste till min egen ledsnad säga att
er Maja omöjligt kan följa med", började
han höHigt, i allvarlig ton, „hon bara
hindrar de andra. Hon kan knappt ännu a, då
de flesta redan hunnit igenom alfabetet. Det
är en ledsam sak, men det är nödvändigt
att ni taT henne ifrån mig". —
„Sade jag ieke det?" utbrast farmor nä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
