Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stan i uppbragt ton, „hvad skulle det
stycket der att göra! Men hon var så envis,
ja, ni kan inte tro, herr magister, huru
envis hon var. Jag skall säga er att Maja
inte är rätt klok, det iir löst härhv oeli
gumman visade på pannan.
„Det iir som jag tänkt11, sade liiraren
sorgsen, „den stackars flickan iir otillräknclig.
Men om hon, som ni säger, har en sådan
lust att lära sig, så skall jag försöka liisa
rnetl henne enskihlt. Kanske blir det. då
uågot uf“. Kannor neg oeh tackade, ieke
kunde lion uelca. när den snälle, unge
magistern var så hygglig oeli brydde sig om
hennes stackars dumma fosterdotter.
„IIej, Maja, hvart ta’r du vägen V11 frågade
farmor en dag helt förvånad, niir Hickan
knöt tltiken på sitt. hufvud, slätade förklädet
ocli öppnade dörren till farstugan.
..I skogen med magistern blef svaret. —
»Men boken, ahc-hoken. Skall du icke liisa11.
»Vet inte, magistern sa’ ingenting om
ilen saken11.
— »Nå, gå då. stackars st.oll. Bråk liar
han åtminstone med dig, det är säkert.11.
Gumman stängde dörren med en djup suck
ocli satte grytan långsint öfver ehlen, under
det hon hekymrnd skakade på hufvudet.
Dernte i den gröna, ljusa, herrliga
naturen vandrade lärare oeli elev De veko in
på eu liten gångstig, som förde dem ned för
en liaeke i den vackra barrskogen. Solljuset
föll med eu strålande klarhet emellan de
mörka slaninmrnc, öfver den mossiga,
steniga marken, oeh gliinste ihland i någon
liten puss med regnvatten vid sidan af vägen.
Med ett prasslande ljud llögo fåglarne här
och der upp från sina hon i huskur ocli gräs,
medan andra jublade i träiltnppanie och i
ilen klarblå luften.
Det var en sådan öfverviihligamle känsla
af friskhet och ljus och skönhet i Guds gröna
natur, att don unge mannens sjiil uppfyldcs
af hänryckning och tacksamhet. Ilan
betraktade deu halfviixna Hickan vid sin sida.
Månne lion uppfattade något, njöt lion
liksom lian af allt det sköna omkring dem?
Nej, det sliia uttrycket, satt qvar i ögonen,
de tjocka läpparne voro som vanligt
framskjutna, ingenting i minen förändrudt.
Då grops han af vemod. Hvarför hade
förståndets gåfva hlifvit henne nekad,
hvar-före skulle denna stackars varelse, oaktadt
frisk och sund till kroppen, dock vara blind
och döf för allt det herrliga, den goda
Guden gifvit oss att njuta af?
Men han skakade al’ sig dessa tankar.
Ilan liade ju fört henne med sig i en helt
annan afsigt. Redan länge liade litfn insett
att det aldrig skulle gå för henne att, lära
sig liisa och skrifva, ännu mindre fatta det
lästa, oeli han heslöt att i stället visa henne
naturens stora hok och försöka om lian
kanske kunde lära henne bättre förstå den, iin
de stela, tryckta bokstiifverna i abc-boken.
»Maja11, sade den unge mannen vänligt11,
nu sätta vi oss här på stenen vid vägkanten.
Ser du huru mjuk och trcHig den ser ut!11
Flickan såg-på honom med ett förvirradt
leende.
lian bröt en liten blåklocka, som växte
ibland en stor syskonskara bredvid honom,
oeli visade henne den.
»Ilar dn sett en sådan fin ocli vacker
liten blomma förr?11 frågade han. „Se noga
på den, Maja, blommor äro sommarens
vackraste barn. Vet tlu hvem som skapat dem ?"
Intet svar, endast en till hälften frågande
blick.
»Ilvem har då skapat dig?11
— »Vet inte11’.
Stackars barn, hnv tlu aldrig förr höft
talas nin Gtnl ?“
— »Farmor har nog sagt det ordet ihland11.
— »Men dn förstål- inte livad hön
menar ?“
— „N«r.
Läraren suckade. Hon var inte bättre än
en hedning. Långsamt, tydligt, och i de
enfaldigaste ordalag började han förklara det
enklaste för henne, lian upprepade det många,
många gånger, oeh slutligen såg han en
förståndets glinil i hennes ögon.
»Då har Gud också skapat magistern11,
utbrast hon.
»Han har skapat alla memiiskor, Maja,
alla blommor, alla träd, alla stenar, alla
berg, alla sjöar, allt hvad vi någonsin kunna
se med våra ögon11.
Småningom fattade hon allt mera af livad
han sade henne, lian berättade så enkelt
som ett litet, barn om Guds kärlek till oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
