Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 NYA TROLLSLÄNDAN. N:0 14.
så lustigt med vingarna i din hage. Det är
för näpet att höra dem tidigt 0111 våren säga
zictt, siett, si,el t, sid/a, sid/a. sid/a! Senare
mot sommaren veta de intet annat, iin sia,
sia eller sitt, sitt; det hör man beständigt
i träden. Och skrämmer du dem, säga de
te, te eller ett litet vresigt tsret: låt mig
vara i fred! Grå flugsnapparen, som bor i
städer och byar, låter oss alla dagar höra
sitt enformiga tsitt! Det får du höra till lust
och leda.
Ilvem Känner ej stensi/eä/tan, som trippar
på alla stenar? II011 hur en kärleksvisa, som
lyder hnil-ke, huit-ke, huit-ke, är alltid vid
godt lynne, nickar ät alla menniskor och
suger då ho kc.
Det är icke lätt att uttyda sångfåglarnas
språk. Lika gerna kunde du skrifva en
ordbok för forsen eller för aftonvindens sus
genom björk och aspar. Man har försökt att
sätta näktergalens sång i noter och ord, men
det vill ej rätt lyckas, utom hans vanliga
lockton om dagen: rit/ hrr eller hans korta
luft luft. Något bättre, men visst icke
fullkomligt har man lyckats att stafva
talltrastens ljuHiga musik en vacker sommarnatt:
tsi-tsi, tsi-tsi, tsitu, tjurititu, tjiirititu,
tjuri-titn, H-n, ti-u, ti-n, tsir, tsir, tjntu, tjutu,
ljutit och så vidare i en rad af driller. Hans
qvitter är likasom afdeladt i ord, livarför
lian också kallas taltrasten. Han sjunger
natt och dag, men helst 0111 natten. Det är
som hade den herrliga nordiska
sommarnatten utvalt lionoin till skogarnas spelman.
När han ej sjunger, säger han endast tich
t i ek. Han har många kusiner, men ingen
sjunger som han. Koltrasten i djupaste
skogen säger fjurh tjuck, ki ki ki eller tätt
tätt tätt, men kan också sjunga de vackraste
flöjttoner: hu-li-o, hu-li~o, ho-li-o, ho-li-o!
De flesta öfriga trastar snattra och skratta
sitt omusikaliska terr eller rattata, och
snö-skatan säger herre herre herre eller sr/tack
schack sch a hal’, hvilket påstås vara persiska
och betyda ett kungsspråk.
Röds/jer/en känner du. lian sjunger
dagar och nätter i närmaste träd eller på en
flaggstång vid gården si lut-i, /m-i, si si si,
här är jag, hvar är du? Locktonen är hu-it.
Och när lianen sjunger i ett träd, svarar
honan långt derifrån i ett annat Alla barn
; hålla af rödstjertcn. Men förtreta de
I10-110111. träter lian på dem: tett, tett.
Nästan lika bekant iir den rödgrå bofinken.
som också tycker 0111 at t sjunga i granskupet
af meuniskors boningar. När bofinken
flyger, säger lian endast jack jack eller huitl
titt. Men när han i god ro sitter pä
(pisten, öfvar han sig flitigt i en vacker
melodi. som börjar med srg-sry, sry-yry och
slutar med flöjtspel huit-tjn. E11 icke
mindre treflig sångare iir den gråbruna
häm/i-t inye n. lian har ett vackert lockljud t ju
och ett samuiauhålluiiigsljud
tjuek-tjuck-tjuck. Och när han börjar sjunga, likasom
harklar han sig först med ett kä kä ku.
Snart får han bättre toner, men sjunger
korta visor, qvittrur tju-si och flyger sin
viig.
Grönsiskun är mycket kätul och hölls förr
ofta fången i hur, men 1111 unnar man liejtue
sin glada frihet Hon är en munter fågel,
som sjunger sina bästa visor 0111 våren. Dä
får man höra zirrr och pu-i. soin varieras
med pi-tt, men vanligen slutar hon med tjätt
och ziifi. Eteytitsen Imr här äfveu 0111
vintern och har eu liten treflig melodi på
våren: si-sjn-hitt, sn-hitt, si-si si-hiu. Ilon
är lätt att igenkänna på sitt gula band
öfver den svarta vingen och sitt xju-hitt.
Den öde skogen, det kala fältet, deu
ensliga hafsklippan ha sina spelmän: livarför
skulle strandens guugaude vass vara utan
sin melodi? När du sitter vid bryggan en
vacker sommarafton sedan solen gått ned,
slär det sällan fel att du får höra ett
ihärdigt ti h ti från vassen i sjön. Det är deu
lilla käcka sä/sä nyåren, som gladelig gungar
på strået och icke tröttnar att sjunga ti ti
ti trrrrrr ku kä Uti tu-i tu-i tu-i ty >y ty.
Skrämmer du honom, får du höra ett sträft
trä trä, som liknar vasstråens gnidiiiug emot
livarandra i blåst. •
Sländau kan icke skritva en bok, hon kan
icke berätta 0111 alla de inånga fåglarnas
språk. Tuppen till exempel; lian liar
förmodligen den äran att vara bekant. Och
när hönorna fråga liva’ liva’ liva’ få vi till
mat i dag? och liönsgumman svarar:
pota-lis, då kacklar hela sällskapet: ba bahaba
bara popopopotatis, potatis! Ujerpen säger
tui-i-i tsit-tsit-fsit-tsit, oeli lijerpliönan
svarar p-l-t-l-t-o-r-i-t. Eörsök snörpa din mun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
