- Project Runeberg -  Nya Trollsländan / Första Årgången 1885 /
117

(1884-1892)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är något förunderligt med sådana
bilder. Barnen bli icke äldre, Moppe blir icke
äldre. Suipp, Snapp, Suorum och Hej
Basi-lornni hlifva aldrig tuppar och hönor, de
förblifva gulnäbbar i all sin tid. När engång,
efter trettio åt-, den tidens barn leka på
vinden en regnig sommardag, händer, att
de der finna ett gammalt, med plumpar och
hundöron försedt exemplar af Nya
Trollsländan från 1885. Och se, då äro barnen,
Moppe, Suipp, Snapp, Suorum och llej
Ba-siloruiu alldeles samma barn och Moppar och
kycklingar, som de nu äro på bilden. Icke
ett fjun ha de hlifvit större och klokare
sedan nu.

I det lefvande lifvet, der barn. valpar
och kycklingar vetta stora, är det annorlunda.
Der äro gossarne om trettio år majorer m d
långa mustachcr och prostar med lång
kaftan. flickorna äro mammor, mostrar,
kanhända mormödrar. Moppe stackare har
längesedan glöinl att skälla på tuppen, Snipp,
Snapp, Snorum och Hej Basilorum ha
längesedan hlifvit kokta med risgryn eller stekta
och uppiitua med gurkor oclt lingonsylt.
Men det gör ingenting. Nog finnas andra
i deras ställe. Dm trettio år fröjda sig andra
barn åt de gapande små gulnäbbarna, andra
Moppar spetsa öronen och skälla på tuppen,
andra Snippar, Snappar, Snorumsar och Hej
Basilorumsar gapa der lika snålt efter
grynen till frukost. Skrif det till minnes, så
skall du få se!

Sländans nyheter.

Nu ha barnen så brådt att äta blåbär och
smultron, slå kullerbyttor på höängen och
simma, att de knappt hinna höra på släudan.
Men en nyhet kan hon hviska i deras öra,
och den skall bestämdt komma dem att
spärra upp ögonen. sländau kommer raka
vägen från kojsnrens palats! — Ja, det är
rama sanningen. Visserligen inte från
vinterpalatset i Petersburg oclt icke heller från
palatset, i Gatschina, men fråu den glada,
vänliga bostad i den lilla staden Willman-

strand. der kejsaren och kejsarinnan med
många furstar och andra höga herrar skola
bo under sitt besök i Finland. Det veta
barnen nog, det liar ju stått i alla
tidningar, att kejsaren skall komma till Finland i
sommar. Men mången kan inte som
sliin-dan skryta med att ha tittat, in i kejsarens
sängkammare, promenerat, på de ljusblå
vfig-garne, gungat på baldakinen och speglat sitt
näsvisa ansigte i kejsarinnans egen
toilett-spegel. Allt detta gjorde sländau, ja, hon
gjorde mera, ty hon spatserade med sina fina
sländben på takmålningarna och vapnen i
audiensrummet, snokade kring kejsarens
skrif-bord och skulle till och med ha kunnat, spela
på kejsarinnans piano, oin hon inte skulle
tyckt att det nästan vnr för näsvist. Allt
var så fint oclt vackert, att hon föll i för
undran, livad hon än tittade på, och de
elektriska lamporna, hvilka sågo ut som
jättestora hvita liljor narrade henne, att det var
månsken och att rosorna, som voro målade
i taket, doftade oeli voro lefvande. Många
flinka händer sysslade med att måla, feja och
putsa, till det höga herrskapets ankomst och
vackra gräsmattor jemnades på gården Men
stadens pojkar hade roligt: de sprungo ut,
och in mellan skyllerkuiarne, som voro
uppställda utanför på gatan för att målas.

Från palatset flög sländan till lägret, der
våra finska soldater öfva sig i att excercera
och marschera. Bom, boml dånade
artilleriet, hästarne galopperade omkring i den
ljusblå krutröken och dammolnen hvirflude
högt upp mot den klara sommarhimmclen.
Småbarn, som voro med sina mammor för
att se på ståten, skreko och greto när
kanonskotten dundrade eller hästarne kommo
dein för uära. Tram, tararam, tam tam!
Der marscherade finska gardet förbi. Der
kom Nylands bataljon, oeli der Abo
bataljon, hvar och en i långa jemna rader, litet
jemnare och längre, iin barnens på
majfesterna i Kgjsaniemi, tyckte sländan. Sedan
följde efter hvarandra Wasa, Uleuborgs,
Kuopio, S:t Micliels, Tavastelnis och Wiborgs
bataljoner med gevär på axeln, patronkök,
fältkittel vid sidan, med varma upphettade
ansigtcn och grå af damm. Det är intet nöje
att, stiga upp klockan 3 oeli 4 på morgonen
i och marschera, springa och excercera i tjockt
1 damm oeli stark värme. På qviillen spela-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 21:33:26 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/nyatrollsl/1885/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free