Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
satt för många glupska fiender? Det. må tlu
fråga! Hon kan ju ej ens rädda sig med en
snabb ffygt: en svala flyger tjugu gånger
snabbare, iin lion. livad skall jag svara?
1 [varmed räddar hon sig? Ilon räddar sig
dertned, alt när hon Hyger i klara solskenet
vid stranden med sina glänsande vingar,
liknar hon en flygande solstråle, och efter den
snappar ingen fiende, den duger icke till
mat, den duger endast till hjertefröjd.
–––––––
Skräddaren, som tråcklade ihop
Finland och Sverige.
Det var för 30 år sedan eller mer, jag
mins ej så noga, en lustig historia var det.
Tikka hette lian, skräddaren, som du vet. cn
liten gladlynt karl, som bodde i
Kartanon-kylä, några mil från Björneborg. Den gamla
förfallna stugan dcrborta vid sjöstranden var
hatis stuga; — ja, det vill säga, hon liknade
förr et,t kråkbo, meu nu är hon rödmålad
med raka knutar, perttak och gardiner för
fönstret. Allt förändras; det är välj när det
sker till någonting bättre.
Tikka var byskräthlare ocli en skicklig
skräddare, som kunde sy knappar så att de
icke lossnade, niir eu hederlig bonde ätit
girs med gröt och pannkaka till
liisförhörs-midtlagen. Tikka var dertill en hygglig ung
karl, som alla tyckte om, flitig och gladlynt,
ordentlig och nykter: man kunde ej önska
sig en bättre skräddare. Men ett fel hade
lian, stackare, och det rådde han icke för:
han var den minste karlen i hyn, han var
så liten, att han räckte långe Pietari knappt
lill knifbältet. Det påstods, att rike värden
i Åuttila gård en gång hade vägt Tikka med
bessman, och då hade Tikka vägt lika
mycket som gårdshunden. Oin nu detta var
sant, kan jag ej med säkerhet siiga, men
liten var hau, liten och morsk; nog var han
karl för det. Icke gick han nr vägen för
någon varg i skogen, men i folks sällskap
var hau en rättskaffens, godmodig menniska,
som skrattade med, när man dref med
honom för att han var så liten. Det. skulle
endast vara måtta med roligheten, ty icke
tållc lian allt, den beskedlige Tikka. Havjus
Mårten, som var en grof, stark karl, hade
en gång beskyllt Tikka för att ha stulit två
alnar vadmal af stycket, som skulle göras
till jacka, och honom hade Tikka kört med
ett vedträd ur stugan, så att Mårten befann
sig på fyra fotter i snödrifvau, innan lian
visste ordet af.
Det var en annan, som icke rätt kunde
fördraga Tikka, och det var Nikku,
byspelmannen, som ville vara hela byns mästare i
musik. Tikka råkade spela harmonika lika
flinkt, som Nikku qvintilerade på fiolen. Tikka
liade köpt sitt, instrument för 3 mark i
staden och lärde sig, med sitt goda gehör, visor
ocli dansmusik. När då byns gossar brukade
slå trissa på landsvägen om
söndagseftermiddagen och flickorna lekte på gräsplanen
nära Tikkas stuga, satt Tikka på tallstubben
vid stranden och spelade, så att det sjöng i
en risbuskarna Harmonikan liade åtta
klaffar, lion kunde dragas ut eller skjutas iliop,
ocli Tikka drog stundom ut hcune så lång
som cn ullstrumpa, stundom sköt hau ihop
henne, så att hon blef soin cn vante. Visst
blef der musik, ocli takt blef der med, så
att. alla fötter rörde sig efter noter, trissan
snurrade efter kommando och Wiiltala
tor-paregummans röda tupp slog ut. vingarna,
som ville lian flvga. Nikku satt der, röd af
afund, ocli hartsade stråken, i förväntan att,
man skulle allerödmjukast bedja honom 0111
en snurredans, men iugen bad honom, alla
tyckte mest om Tikkas harmonika.
En sommarafton satt. Tikka på detta sätt
ocli spelade för byns flickor, när det föll
honom in, att. han redan var 30 åt-, att han
sparat ihop 500 mark med sin flinka nål,
och att han kunde försörja en hustru.
ITvar-för skulle han icke gifta sig? Visst, brukade
flickorna gyckla med den lustige skräddaren,
men på det hela tyckte ju alla om honom.
Det. gälde nu blott att göra ett godt vai,
ocli Tikka besinnade sig icke länge. Hati
liade två på förslag: antingen deu minsta
eller den längsta flickan i byn; endera skulle
det vara. Wiittalas lilla brunögda, snälla
Maju var den minsta Hickan, lion var iclce
längre än Tikka sjelf; de liade varit goda
vänner alltsedan hon var sju år, när han
sydde ät, henne en lappdocka med grann röd
kjol och silkesmössa. Anttila värdens långa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
