Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Prenum eran ter nes s i da.
Kalles stadsfärd.
Dilla Kalle, en försvarligt korpulent.
ungersven om fyra vårar, skulle eu vacker dag,
för första gången, följa mor till staden ocli
på samma gång omsätta sitt kapital hos någon
torggumma eller strufmadnni. Ty Kalle var
förmögen, åtminstone i sina egna ögon. Hade
han inte kontant 23 penni i den hopkittade
porslinsmuggen som stod på hyllan, och ined
denna summa i sin ego ansåg han sig som
burgen karl. Han liatle ärligt förtjent dem
genom att öppna grinden och tänkte nu slå
sig på affärer.
Helgdagsdriigtcn kom på, snygg ocli ren,
men duktigt i vexten. Nya mössan, som
giclc ända ned öfver öronen, så att. de
glädje-strålande ögonen och de rosiga kinderna
tittade fram som svalbon under takåsen,
sattes på och så har det af. Mor hade 2
mjölkkrukor i ena handen och ledde sin
förhoppningsfulle son vid den antlra. Kalles korta
lien hade all möda att sträfva i bredd med
sin ledsagarinna, men med skulle lian, och
framåt gick det.
Då (le gått en verst, åkte en af
gran-narne förbi med ett mosslass och erbjöd
vår hjelte fri skjuts. Mor lyfte upp sin skatt,
och Kalle hamnade snart i drömmarnas land,
ty lian liade tidigt fått klifva ur sängen och
(iet var hon inte van vid. Ilan vaknade ej
förr än hans mamma lyfte ned honom, ocli
hån fann sig då till siu förvåning midt
ibland ett virrvarr af hästar, kärror, hurtigt
bondfolk och prutande stadsbor. En sådan
rörelse hade han aldrig sett förut; lian
spärrade derför upp sina blå ögon till
största möjliga vidd för att rigtigt kunna se
sig omkring och gömma i sitt minne alla
storståtliga intryck.
Rundtomkring stodo stora byggnader i långa
raka rader, så tvärsäkra ocli gentila, att
Kalle för säkerhets skull grep tag i
mammas kjol, ty det der var af annat slag, än
den lilla backstugan derhemmn. Och dock
hade han tyckt, att. hon var så vådligt stor
der hon stod bredvid den lilla potatistäppan,
och mången gång hade lian undrat, om
maken fanns i sjelfvoste staden.
Snart var mjölken såld, och Kalle fick
följa med mor till en handelsbod. Nej, så
fint der var! Der funnos båile speglar ocli
hlårosiga tallrikar, brokiga dukar och
skinande tennskålar, ja det var då grannt med
besked. Mor köpte kattun till en kläduing
åt lillan och för 50 penni kalle och socker,
hälften af hvart slag. Ocli Kalle fick en
näfve russin på köpet.. Så liar det, af till
torget, der Kalles kontanter snart
förvandlades till sockerholhu och en vacker nål att
fasta i mössan. Nu var allt uträttndt så
när som att gå till rådmanskan och höra
om mattväfven. Snart voro de der, mor
tog mössan af vår hjelte, strök den ljusa
luggen ur pannan på honom ocli bad honom
att vackert helsa på frun. Kalle sträckte
ut armen så, att den var styf som en aln
sticka, vandrade fram, sade „godag“ med
ljudclig röst och — neg.
Han liade sett att syster Fia alltid gjorde
så för herrskapet, som reste förbi, ocli
dcr-för brukade lian göra på samma sätt. Frun
skrattade ocli frågade livad lian hette. —
»Karl Henrikson Styf", svarade Kalle
tvärsäkert, men då frun såg på horiom så
obegripligt länge, började han känna sigilla till
mods. Han stack fingret i munnen, sköt
ut läpparne ocli tittade mot golfvet. Ja,
hvern vet, om inte tårarna marscherat fram,
i fall inte Kalles tankar hlifvit helt ocli
hållet upptagna af cn besynnerlig företeelse:
en stor hvit pudel.
Vår lille man tro Ide först att det var ett
får af utländsk racc ocli begrep inte hur de
kunde ha ett sådant inne i huset. Han
vågade till och med släta det på hufvudet, och
då piulcln lät det. sig välbehaga, voro de
snart goda vänner och sysselsatta med cn
rolig lek. Nu bjöds kaffe åt mor ocli Kalle
fick cn skorpa. Han satte sig på golfvet
och delade den troget med hunden, under
det att lian betraktade siu mamma och tyckte
det säg fasligt gcnt.ilt ut, när hon
balanserade det. rykande tefatet på sina fem
uppspärrade fingrar. Efter eri stund bcgåfvo
tio sig på hemvägen. Kalle var på utmärkt
humör ocli trafvade på värre än ett litet
föl. l)å pappa kom från arbetet om qvällen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
