Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fick hau höra en omständelig berättelse nf
Kalle, som tyckte sig hafva sett halfva
verl-den [iå denna stadsresan. Russinen och
socker-bollarna äro redan siu kos, tnea nålen den
sitter i BÖudagsmössau, oclt om du
någoii-gåtig far till gamla Wasa, är det troligt att
hau öppnar grinden för dig, nemligeii om
du reser långs landsvägen.
Alta.
—>?<-
Bref under Vingen.
IJtcf till Trollslåndan af Lilla norden.
(Forts, irftn föregående titimmor).
Det var således nyårsdagen vi återvändo
från vår lilla utflygt. Det vur äter det
herrlign-sf.o månsken, ocli vi njiito i litlla drog, uär hästen
l.räfvade mnutert framåt. För utt vara iinnu
unuistarkaro, liude vi bedt Leuuu Kaisa efter oss.
Skogsvägen gick hastigt. Den är sä onivexliiude
ocli t rellig. På ena sidan höga fjäll, på don amlra
rtsjiiki olfven. som nllt emellanåt skvmtnr Irnui.
Om sommaren linnas har liera särdeles vurkra
ställea. — Det gick alltför hastigt framåt, så utt
vi innnn kort voro vid den höga backen, der
fjellvilgen sänker sig till Mantojärvi. Ja nu, —
nu vitr det ej så roligt mer» — vi voro litet
rädda. Skulle väl Felix, en så ung oeh oölvad
häst, gå vackert ned för backen, eller skulle vi
måhända, lä en likndnn kullerbytta, som alla ovana
retiäkare tå i denna backeV
När renou kommer Ull en backe, linr han sin
gladaste stund; då bar det af, så att snön yr
omkring en, och ögonen kan man omöjligt hälla
öppna. Den stackars resande, som ej ftr Van vid
sadaua strapatser, sitter med hjertut i halsgropen
ocli törs kiutppt andas. Oltn nog iir det först i
snödriiVnn man drar ett djupt andetag af lättnad
öfver att det gick stl lyckligt. Lappen doreinot,
som är van vid dylikt, kör med fröjd ned för
branterna. Älven mänga amlra göra det orli
Lapparno bemärka alltid med intresse de »f
deras tjenstoinitu, som äro skickliga renkurlar, ocli
skratta, om någon är en kroka. Fruntimmer
dor-elnot tå genm vara rädda, dom betjena de med
största omsorg. —
Vi kundo dork ej stanna på Imckon. hem skulle
vi naturligtvis. Då vi så nyligen tält bästeu.
hade pappa endast en guug förut kört ned för
denna bmke. Vi äldre fitiru stogo ur. ätvousft
begge pigorna ocb mamma körde lör de två
minsta barnen, som sofvo. Amla till det
brantaste stället gick Felix stilla som ett lamm, men
så liar det af med den vildaste, furl. Följden vnr
naturlig* i k rökningen blef en grundlig
kullerbytta. Der lltg nu allt pii den ströbvita drifvan
i den mest förtvjllado oordning. IIö. hvnraf vi
hade ganska mycket (ty en Lapp liade betalt sitt
hölån) reuskiun, i ti II ur ocb barn, allt lag der om
hvnrtnnnnt. Det ena af bnrnen Imde vaknat ocli
skrek af alla krafter öfver surprisen att från
Nukku Mattis tjudorbolster torilyttas till tuuturis
driivor, men det undra spf oskuldens sömn. ostördt
of villervallan. — Felix slumpade och sparkade
af belåtenhet ötver iiivenlyret. Mamma tirk
honom vid stjnlpniugeu genast att stanna, och der
stoilo de mot hvarandrn, lika villrådiga båda.
Pigorna ork vi kommo nedspringande, uieu oron
ökades yttermera, när Leena Kaisa liögljudt
ho-skärmade sig öfver olyckan, som dock vnr ingen,
åtminstone ännu. Det gäldo nu raskhet i
handling. ty Felix visade stor lust att fortsätta
forten. Mnmum skyndade på. men kunde sjelf
ingenting göra då hon höll i hästen. Bnrupignn, som vur
mindre skrämd, packmlo bfide liö och liarn i
staden ocli hudar och tältar, ocli så hoppade vi allo
på ocli fortsatte med bättre lycka odt under tull
musik, som ej tystnade töritii vi nrtddo liemniel.
Men itade vi hatt svårigheter på färden, väntade
oss uu det svåraste. (Forts.i
(Forts, nf hrefvet iWtn föregående nummer).
Det tinnes tjogtnls (i—7—8 ilrigit gossar och
flickor, hvilka aidrig tätt höra uågot om de små
fåglarues lilngtau till Finland; barn, som irko
veta något om Gud ocli lians ultseende öga. följa
derför sina hjertlgsa iugifvolser ocb phunlru
otör-skriickt alla nästen och bon. Deras samvete är
aldrig väckt, det förebrår dom ej, ehuru do taga
de små, omlast glest diiukläddn ungarna, Itigga
dem pä en sten eller gärdestrodn ocb med de
ofta små händerna eller en försvarlig steuskitrfvn
bulta lifvet nr den*. Tycker ej du, min
bevingade vän, att det iir grvmt? Sä tycker åtminstone
din uni.ars ofta tanklösa XXX, ocb bon gör allt
för att hindra detta grymma olög. Men livad
uträttar en mot så många? XXX griper
iörlöl-jarne ofta på bar gerning, men knn ieke vara så
lugn. som hon borde vara tor att hennes ord
skulle göra intryck. Hon blir så förlviiladl
häftig. Blodet kokar i henne lika väldigt som vid
läsningen al Fältskiirus berättelser eilcr Fänrik
Ståls Sägner och hon känner en okutlig lust att
kasta de små fega elaka ungarna i närmaste dike.
Det iir inte rätt; du. Slända, kan nog tänka det
är lätt. men inte konmic du mycket lällgre, om
du voro i mitt ställe. Föräldrarne liåiln med
barnen och tycka det är småaktigt att blunda sig
uti deras ..lekar".
XXX liar fått sig en riktig hednamission liar
och känner sig inte riktigt tillfreds med sina
pligter som iiinjföreiiingsmudlem. Det, iir inta
hälften sa roligt att ställa sig på krigsfot lör
sin sak, som utt endast tänka på den, just jemt
den dag festen hålles ocli trösta sig med att mun
aldrig gjort illa de små kräken, om man ock
blundar lör andras görande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
