Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nilla midt för haus niisa, och du spelar ut
Tikka med lu nd marschen. — Förstås, att
Nikku var med om ett så roligt spratt, ocli
’tikkas häda ovänner stämde möte pä den
utsatta tiden.
Tikka gick mörk i hågen och hcgrumlade
livad han nu skulle göra. Icke kuude han
med sin långref lislut upp en madam i
Öre-grund ; ieke kuntlc han resa dit öfver,
fastbinda henne vid refven och draga henne hit.
Men Tikka hade huil talas om en
besynnerlig ny inrättning, som kallades tcleyraf, der
menniskor kunde samtala på långa afstånd
genom en tråd. Om hau nu kuude lägga
en sådan tråd öfver till Sverige, hade han
vunnet spel. Ingenting liordc vara omöjligt
för cn tapper skräddare, som redan tråcklat
ihop två länder med hampref. Ett stygu till!
tänkte Tikka.
lian beslöt vandra till Alm för att få
veta huru hau borde göra. Jag kan ju icke
fråga oeh få svar genom långrefven, tänkte
han. Det der, som dc kalla telegraf, måste
vara något ihåligt rör.
Tikka gick till Björneborg, gick (ill Raumo
ocli frågade alla skräddare, som han mötte,
livad telegrafen var. Några svarade: det
är ett trolltyg. Andra sade: det iir svarta
skinnkulor, som mun hissar upp pä en stång.
Ty vid den tiden, när engelsmännen
hit-kommo som liemlcr på sina skepp, hade
man brukat hissa svarta märken på stänger
vid kusten för att signalera fiendens
ankomst.
Tikka gick vidare, kom till Nystad och
frågade åter sina vänner, skräddamc. Eu
af dem svarade: gä till hamnen; der skall
t:tt ångfartyg resa ut med telegrafen i
morgon.
Tikka gick till hamnen, fann ångfartyget
och såg stora rullar med omspunnen
koppartråd, dem man gjorde sig färdig att
utlägga i hafvet.
Får jag resa med ? sade Tikka.
Kaptenen pä ångbåten råkade vara vid
muntert lynne, såg på den lille, magre
skräddaren och svarade: du kunde duga till Höte
åt tråden. Jag slår vad, att du flyter på
vattnet som en kork.
— Jag flyter så godt som en atuian i båt
på vattnet, svarade Tikka. -— Jag är skräd-
dare ocli har en gång förut tråcklat ihop
Finland med Sverige.
— Vackert så! sade kaptenen. I.)u ser
mauliaftig ut, följ med, du får göra det
storverket cn gång till.
Tikka fick följa med fartyget och deltaga
i arbetet med trådens afmllandc. Ångbåten
styrde vesterut, stundom i smult väder,
stundom i hög sjö och lät telegraftråden
löpa från rullarna ned i hafvet, alltsom
färden gick framåt Det var icke ett lätt arbete,
der beliöfdes en skicklig skräddare. Gick
båten sakta framåt, löpte allt lätt, meu så
hände ibland att stormen kom ocli båten
tog fart, så att rullarna rykte af hetta ocli
tråden var nära att slitas af. Tikka var :
outtröttlig: hau passade på sitt andra stora
skräddarestygn, ocli det gick som en
engelsk synål går genom ett sliirtingsfodcr.
På tredje dagen var tråden utlagd oeli
Sverige så stadigt hopsydt med Finland
tvärs-öfver hafvet, att sömmen håller i denna
dag.
— Det var en välsignad sak, att vi liade
skräddaren med, siule ångbåtskaptenen.
Man-haftige Tikka, tlu har förtjent en belöning,
livad begär tlu?
— Jag begär, sade Tikka, att få vara den
förste, som telegraferar från Nystad till
Öre-grund.
— Beviljas, var svaret. En sä blygsam
begäran kan ieke afslås.
Ångbåten vände tillbaka till Nystad, och
Tikka telegraferade: Vanten i. Anttilu frå-
gar huru hans sys/er madam Andersson mår
i Oreyruml.
Om en stund kom svaret: ,,Madam
Andersson helsur orh turkar. Ilun har fått
ett laxben i lialsen orh kommer från
doktorn. men nu mur hon bra och har bjudit
madam Ilörstrand på kaj)e“.
— Gif mig intyg på detta oeli att jag
tråcklat ihop telegrafen, begärde Tikka.
Intyget ficks; Tikka vandrade tillhaka till
Kartanonkylä. När lian gick förbi Wiittala
torp, stod Maju vid bäcken ocli tvättade
mjölkbunkar, Hon stod der sä flitig ocli
gladlynt, hon var så iin och behaglig i
sina fattiga kläder och såg med så varma,
goda ögon på Tikka, der han kom dammig
ocli svettig gående vägen fram.
f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
