Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
barn, minsta blomma, till den lilla bruna
myran som bestyrsamt springer sina ärenden
mellan strandens stenar. Ilånet som retlun
liördes vid Siitola oeh som nu tycktes
kring-sluta dem, föreföllo flickorna som en mäktig
psalm och de ville knappast ropa till
livar-andra för att ej störa naturens morgonfrid.
Solen kastade breda strålar mellan de
hvit-hidvade vattenhvirflarne oeh långt in i den
daggfriska ungskogen långs stränderna. En
hel timme vandrade flickorna omkring från
don ena platsen till den andra. Slutligen
s.jöngo de, stående nedanom fallet pä några
stenar vid stranden, den sång de kände att
här passade bäst, ocli det brusande Imatra
lyssnade till deras svaga röster, hvilka
likasom lion sjelf, prisade Gud. Också Lisa och
Anni hade lärt sig Beethovens hymn i
folkskolan och alla sjöngo nu med gladt hjerta:
„MaaiImau ääriin soikoon aiif
Ilerran korkea liimi 1
Jumalan nimi kaikukohon,
Juinalan korkea nimiu.
(Forts.)
Musicerande nålar.
(Ur Sveriges Ungdom).
Det tinnes en saga, som berättar, att alla
de millioner knappnålar, hvilka gå förlorade,
samlas af tomtarnc; dessa bearbeta dem i
sina smedjor ocli hamra dem till
musikanter — lmlfva och fjerdedels noter.
Detta är ju bara en dikt, men att musik
gömmes i nålen, ha ni sjelf säkert pröfvat.
Jag hörde en gång ett antal sådana nålar
sjunga en sång. De stodo, små ocli stora,
på ett bräde, Man kuude hafva ansett dem
för cn rad noter, som trötta vid
fångenskapen mellan liuier och tuktstreck, marscherat
fram ur notboken.
En af de vid tillfallet närvarande, vi kunna
kalla honom B., öfvertog „diiektörsskapettt
öfver det lilla sångsällskapet. Med en
stålfjäder satte han den största nålen i
svängning. Denne lät höra en brummande ton,
såsom ville han gifva tecken till sångens bör-
jan. B. slog 1111 i följd på nålarne; då ljödo
olika toner, höga och djupa; det var: „Kung
Karl, den unge hjelte".
— Det är ju utmärkt, sade jag, hur har
du lärt detta?
— Saken är mycket enkel, svarade B.,
hvar och en kan göra detta sjelf. Man
sticker så många nålar i brädet, som sången
har noter.
— Men tonerna äro ju äu högre, än lägre.
— Ju högre tonen skall vara, desto
djupare slår mail nålen i brädet, svarade lian.
— Och 0111 tonerna skola följa tätt, pä
hvaraudra?
— Då ställer jag de behöriga nålarne
närmare hvaraudra.
Följande dag visade mig B. ett
sjelfspe-lande nål-instruiucnt. Det bestod af ett hjul,
som sattes i rörelse, då det ställdes på en
het ugn till följd af den uppåt-strömmande
varma luften. En tråd förhand detta hjul
med eu trissa, som verkade på ett vågrätt
stift; när nu hjulet svängde, slog stiftet i
rad mot nålarne, hvilka sålunda musicerade-
Sländans nyheter.
— Lingonen mogna i skogsbackarne,
frosten smakar på potatishlastcn, och barnen
profva sina nya sittplatser på skollmnkariie.
Allt är märkvärdigt nytt ocli roligt; lexan
liknar visst icke eu liexa, utan en vänlig,
gladlynt fé, som lockar barnen in på
under-fulla, solbelysta vägar.
Flytt fåglarne samla ihop till höstbyke oeh
rusta sig till resan söderut. Höken kuude
gerna göra sällskap dit pepparn vcxer, ty
lian är en bof, som inte borde lä ho
liyres-fritt i våra skogar. Häromdagen tog han
en lefuadsglad kyckling från Björkuddeus
backe, till icke ringa sorg för efterlcfvando
moder ocli tio syskon.
— Det ryska kejsarparet roar sig nu i
Köpenhamn, hjcrtligt mottagna af sina höga
slägtingar derstädes. Vi skola hoppas, att
minnet af deu uppriktiga kärlek och
till-gifvcuhet dc mötte i Finland, icke skall
utplånas af senare lysande fester och
tillställningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
