Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
] 48 NV A TROI.LSI.ÄNUAN. NtO 1!)
När flickorna besett fallet, föreslog Lilli
all vandra längre nedåt, men ingen af de
amlra hade lust dertill. Lilli. som var
envis och nyliken, hcgaf sig slutligen ensam
åstad, medan tle andra gingo att heslälla
middag i torpet pa andra sidan lierget. Lilli
gick och gick längs forsens strand, hittade
några smultron oeh köpte en besynnerlig
sten, som precis liknade två ögon, af en
liten trasig Hicka. Del hlef hett och
(pålitligt. Lilli gick in i skogen för att liv ila.
Nn hlef klockan visst snart 3. .Men dr rara
smultronen derlmrta måste hon ännu plocka
. . . oeh de der . . . oeh do der. Och innan
hou visste ordet af. var hou fördjupad i
if-rig bärplockning, medan hou långsamt gick
inåt skogen, allt längre och längre. \ iinta.
hon måste plocka litet i sin hatt åt llickonia.
Tänk. så förvånade de skulle hli!
När hatten hlef nära full. heslöt Lilli att
vällda 0111. fient genom skogen, det var
det bästa, llon gick ocli gick. men ville
aldrig komma fram. som klockan i galan. Det
besynnerligaste var, att bruset från
vattenfallet hlef allt (lofvurc och mera athigset.
Ingen menniska, ingen koja syntes till. Lilli
hlef kuslig till mods. Ilvad var nu detta
för ett spektakel? Icke kunde hon väl hafva
gått vilse? lyst, der hördes röster. Lilli
sprang fram några steg och stannade
förvånad. DA en kullstjelpt trädstam sutto de
häda damerna från Siitola. flickornas
nattliga kamrater. De lnule livar sitt staffli
framför sig och tycktes flitigt kopiera ett
gammalt stennis under några skyhöga tallar.
Vid Lillis åsyn sågo de förvånade upp.
Efter att hafva utbytt några ord på ryska med
hvurumlrn, gingo de vänligt tram till hcime.
Men ack. Lilli förstod icke ryska ocli de
tycktes förstå hvarkcu svenska eller finska.
Emellertid var det un gammal sak att Lilli
icke så lätt tappade hufvmlet, oeh hon
härjade derför hurtigt att genom miner oeh
åt-hönler berätta hvad som häudt henne. Hon
hlef förstådd.
— Alt. Wallinknski! Nu harascho 1_
— Da, da, harascho, — sade Lilli
modigt.
Damerna begynte skratta och klappade
Lilli på axeln. Men det vur ett godt skratt.
Den ena stannade (|vav som vakt, för
tallarna, den andra vinkade ät Lilli att följa
sig. Efter en q vart timmes vandring knmmn
de ni till stora landsvägen, der en vagn höll
stilla. Damen sade några ord till den
skäggige kusken oeli gjonie tecken ät Lilli att
stiga i. Kusken snärtade med pisken. den
ryska damen nickade till afsked oeli Lilli
såg sig med ilande fart lönl framåt — hvart?
det visste hou icke. förrän Inni om en stund
säg det .välbekanta torpet vid vägkanten och
sina kamrater lägrade der omkring.
1‘troo! I,il 1 i hoppade ur. kusken liek en
drickspenning och det förlorade låret
omringades af sina glada, oroliga oeh
fölgrym-madi* reskamrater.
— Du horde hli utan middag. Vi iia
sökt dig förskräckligt, llvarifråii i all
verl-deu kommer du? Med hästar och vagn?
Ilar du åter träffat någon engelsman?
— Nej, men t va englar, svarade Lilli
muntert. — Ilär ska ni fä smultron. Iliekor.
Men gif mig nu eu sked till filbunken. Jag
är rysligt hungrig.
Ocli >a berättade hon sina äfventyr med
uiuuucii tull. fick ytterligare hannor och
ytterligare förlåtelse. Torparfolket visste
berätta, att deu graumi vagnen tillhörde
generalens som Imdde pä villan.
Klockau var fem oeh Alma manade till
uppbrott. Långs Joutseuos ödsliga limar,
der lingonris och hrunhräinl ljung solade sig
mellan furutråden, trampade karavanen sina
trötta fjiit för att enligt pappas niarschruta
hinna till Joutse.no gästgifvori innan natten.
Riitt duktigt trötta voro fotterna, då
kyrktornet ändtligen syntes och strax derpå
giist-gifveriet. Värdinnan. som var bekant på
Koivula och Tikkala, mottog dem fryntligt,
kokade kaffe oeh hemtade in stora tallrikar
med hriid och smör. Alma sade. att det
skulla hlifva månsken senare på qvällen oeh
att i trädgården fminos blommande rosor,
men ingen hörde på henne och klockan 9
låg hela sällskapet i sina bäddar. Då hördes
plötsligt hviskande röster i trädgården oeh
strax derpå ljöd „Suoinis sång" utanför
fönstren.
Flickorna störtade upp.
— Det iir gossarne! — skrek Fanny.
— Jag hör llninris röst! — ropade Lilli.
— Ilör ni inte att puppa är med? —
skrek Alma oeh rusade till föustet. Och
ganska riktigt. Dcrute i det klara tnäuske-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
