Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Gör ingenting, faster, — envisades
Harald. -— Om du icke berättar något, sak
sauuna livad, så kastar jag mig
hufvudstii-pa i sjön vid diua fotter, orh du far draga
upp mig.
Faster Lotta fruktade ingenting sä mycket,
som gossarnas experimenter i det våta
elementet och ryste vid tanken på att bli vittne
lill ett nytt sjelfuionLförsök. llou gaf
der-för med sig.
(Forts.)
Vilda hästar.
(Mel lll.l.
11 ur fåuga imliauerue de vilda hästarne på
prärierua i AmerikaV Du skall fa höra. Eu
qväll. när solen kastar sina sista strålar
öfver de ofantliga slätterna med manshögt
gräs. de brusande lloilerua och dc vidsträckta
skogarno af cedrar och korkekar, nii rum sig
en Ilock indianer et! ställe vid stramlen af
eu sjö, der de vilda hästarne pläga intiima
sig lör att dricka. I liera dagars tid hafva
imliauerue följt deras spår och arbetat på
förberedelser till jagton. En del af dem
drifva hästarne mot sjön, andra lutfva uere
vid stranden byggt en inhägnad, hvars starka
pälvcrk är doldt af grenar, för att ej
skrämma de vilda hästarne. Vid solens nedgång
stiga två indianer, de skickligaste i att. kasta
lasso, till liiist, och postera sig pä hegge
sidor om inhägnadens smala öppuing. Xtt
lörnimiues ett aftägset huller, som dock
plötsligt upphör. Deu vilda skaran har
märkt, platsens ovanliga utseende och
förskräckt stannat. Blott en gnäggning, gäll
oeh genomträngande som tonen af eu
klarinett, tränger till de i bakhåll liggande
imli-anernes öron. Men snart knakar det pä nytt
i bu.skarue och ett halft ilussiu hästar,
djerf-vare äu de öfriga, visa sig ett ögonblick i
skogshryuet. Strax derpa viiuda fem af dem
plötsligt om oeli försvinna i skogen. Endast
en stannar qvar och sträcker halsen mot
sjön. Med några språng, så elastiska oeh
liitta, att han tyckes dansa fram öfver grä-
set, nalkas han vattnet oeh framsträcker
I hufvudet för att bättre se sig omkring.
För-sigtigt. lägger hau sig ned på knä oeli
Itör-1 jar dricka i djupa fruktande drag. Då
hö-I jer sig ett luifvud bakom pålverket och en
lasso flyger hviuandc genom luften: Det
I ädla djuret är fäugadt. I detsamma höres
vilda rop, frustande oeli gnuggande i skogen,
och som en lavin kominer hela hästhjorden,
drifvon af de omringande iudiauenie, ut ur
I skogen. Det brakar i buskar och snår,
ska-J ror af fåglar ilyga skrikande upp och i ett
nu söuilerslites det gröua löfvorket på
hundra-| tals ställen. Ur hvarje sådan öppning ser
niiiii eu mängd hästhufvuden framskymta med
| af förskräckelse eldsprutande ögou och röda
) näsborrar. Sedan förenas äter mängden af
hästhufvmlen till ett upprördt haf, som
vältrar sina Diiljor mot. stranden. Men äfveu
här finna djuren skrikande oeh larmande
indianer framför sig. Hästarne studsa och
taga i förskräckelsen sin tilllfvgt lill
iuhäg-1 mulen, hvars trånga öppning i det gröua
löfverket syues dem vara en väg tillhaka iu i
deu skyddande, slmacn. Som en luttsande
| ström instörtar hjorden i inhägnaden och —
’ är fången. De hegge vakterna tillspärra
öppningen och jagteu är slutad. För att
| tämja hästarne, qvarhållas de utau föda fem
eller sex dagar i inhägnaden, till– hungern
i gjort dem sa tama. att deras nya herrar
kunna nalkas dem. Meu så tama som våra
Bultar oeh Bruntar l>Ii de aldrig. De skulle
visst med stor förvåning göra bekantskap
mod sina finska kusiner. Bilden visar oss
fyra sådana uyssfåug.ade hästar, livillca. äro
ute för att inöfvas af sina nya herrar.
Deras ögon glänsa af förskräckelse öfver att
nödgas hära den ovana bördan, uäshorrarne
vidgas och mauarnc Haddra vililt. Och framåt
går det som eu susande stormvind på den
vida slätten, under indiaiiernes höga rop och
skrik.
Det går cu sägen bland indiancrue och
hisoujiigarne, att hland dessa vilda hästar
lins en snöhvit, slcimmel, som är öfver 500
ar gammal och aldrig dör. Hau ssiges vara
hvit som snö och glänsande som svanen,
med deu finaste hals, bred bringa oeh
hof-J var af sten. Eu livit hårtofs nedhänger i
hans panna mellan två vilda ögon och hans
hålllning är på cu skygg och majestätisk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
