Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
omöjligt för luften att tränga in eller för
vattendroppen att tränga ut. Ändock fanns
dagen derpå icke den minsta våta fläck qvar
efter vattendroppen.
— Det kan man kalla att älska friheten! —
utropade Sländan. — Droppen, har afdunstat
i flaskans luft oeh sökt sig ut lika godt huru.
Sådane rymmare är det ej godt att vakta,
öm nu denna lilla svaga droppe förstått att
undkomma genom glas och kork, huru skall
icke hvarje den minsta fuktighet söka sig
en väg till det fria i rymden! Droppen
har rätt, han förstår sitt embete att resa
kring jorden. Han uppstiger från liafvet till
himmelen, nedfaller till jorden, uppfyller
sitt kall i dc tre uniformerna, vattnar,
svät-tar, vcderqvickcr, alstrar, gagnar, gläder, och
derpå söker lian sig åter sin väg till liafvet,
sin moder. Ilan är öfverallt, men stannar
ingenstädes. 1 dag häller du honom ur
tvättkannan för utt skölja ditt ausigte, och
i morgon finner du honom i Imat ra,
brytande berg. Hvilken underbar droppe!
Z. T.
Min syster Hanna.
Det var en glödhet sommareftermiddag
ntc på Ellensvik. Vinden hade glömt att
blåsa, moln syntes ej på den klara
himmelen, men solen, solen, hon haddadc envist
fiilt och ängar, trädgårdar, sjöar och
stränder. Icke ens inne i skogen fanns
tillräcklig svalka; småfåglarna kände sig torra i
strupen oeli sökte förgiifves en qvarglömd
daggdroppe; myggor och flugor surrade som
hade de bränut sina vingar, och grodungarne
i diket blefvo rädda för sitt lif, när vattnet
med hvar minut dunstade bort mer ocli mer.
Barnen deruppc vid herregården ströko
omkring öfvermåttun sömniga ocli lata.
Harald och Birger försökte meta, men fisken
tog sig sin middagslur oeh brydde sig ej om
metmasken. Småflickorna Helmi och Ellen j
hade ämnat ställa till dockhrullop uppe på
berget, men der var hetare, iiu i bastun,
och brudparet tyckte ej om bastu. De vän- I
tade hellre med bröllopet. Pappa pustade,
der han i skjortiirmurne eftersåg arbetet pä
den nya rian, och mamma, ja hon hade som
vanligt värst: hon hade strykning af finare plagg i
den lilla trånga och heta kökskammaren, hon
liade lille bror att tillfredsställa och sy-Mina
att efterse och tusen saker att på cn gång
minnas och utföra.
Allt gick så trögt och tungt och håglöst
i dag. Det var som om oljan torkat i alla
små hjul i hemmets mekanism oeh som skulle
hela maskineriet stadna innan man visste
ordet af. En enda liten vindpust, en enda
droppe regn, hur välkomnade skulle dc ej
hlifvit — men nej 1
Borta i löfsalen vid stranden var det litet
drägligare. Der satt snälla faster Lotta med
sin stickstrumpa och sin tömda kaffekopp,
och barnen drogos ditåt både af svalkan ocli
af utsigten att få höra en saga. Ty faster
Lotta hade ett stort förråd af sagor ocli
brukade sällan säga nej till barnens billiga
önskningar i den vägen. En saga skulle
åter väcka alla domnade lifsandar; en saga
skulle öppna ögon och öron; en saga skulle
komma svala vindar att flägta ocli osynliga,
klara, uppfriskande regndroppar att skölja
bort dammet och liitjan. Alltså: en saga!
Gossarne hade vresiga bortkastat metspöen,
gnuggat sig i ögonen och gäspat, samt
stöf-lade nu hemåt för att se om det var
mellan-målstid och om faster Lotta ej för en stund
kunde lijelpa dem af med deras besvärliga
tillvaro.
Småflickorna liade simmat för tredje
gången i dag ocli traskade nu barfota oeli
råd-lösa in i löfsalen, der faster Lottas trefliga
strumpstickor skramlade.
— Söta faster, cn saga! — Ocli de
klättrade upp på bunken på livar sin sida om
fastern.
— Söta faster, en saga! pustade Ilarald,
som i detsamma kom in och, kastade sig
raklång ned på marken vid deras fötter.
— Söta faster, cn saga! instämde Birger
oeh klättrade upp på hordet midt framför
fastern, för att ej vara längre ifrån, än de
I andra.
- Kära barn, hvem orkar berätta i en
sådan värme ? sade faster Lotta oeh torkade
I sig i pannan. — Dessutom ha ni hört alla
I mina sagor förut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
