Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knut.
(Af 1., förf. till ..En ung flickas historia1’).
Långt borta på landet bodde en fattig
onka i ett mycket litet hus med rödmålad
dörr och torftak. Hon hade fyra barn: eu
gosse oeli tre små flickor. Gossen, Knut,
var den äldste, ocli dä det icke var rum för
hans bädd i den lilla kammaren, måste hau
ligga deruppe i en liten, liten vindsskrubb,
som icke hade något riktigt fönster, endast
cn glugg med en emla grönaktig ruta i.
De tvä yngsta lågo i sängen med mor, och
ilen äldsta af flickorna bäddades på stolar.
Först när de flyttade in i det lilla huset,
var Knut rädd utt ligga deruppe allena, men
han sväljde tårarne och såg tapper ut, för
att icke hedröfva sin mor. Om aftonen då
han lnule lagt sig, kom hon upp för den
brauta stegen och kysste honom: God natt,
Gud välsigne min lille Knut! Ilon gick strax
igen, och all rädsla försvann med henne,
Knut bad siu bön och var icke längre rädd.
En gäug under sommaren*) hlef (let. bestämdt
i skolan, att nian skulle ha en utfärd dagen
derpå. Barnen skulle medtaga smörgåsar
och 25 öre till kalfe och mjölk. Tjugufem
öre var mycket för Knuts moder, som sjelf
skulle förtjuua hvart öre de lefde af.
— Du skall få goda smörgåsar, Knut,
sade hon, — och en hvetebulle pä köpet.
Men något mera kau jag icke gifva dig, hur
ond t det än gör mig.
Återigen blefvo tårarne uedsviiljda, oeli
Knut gick ut, mumsande på ett stycke bröd
med pålagda potatesskifvor. Det var den
ost de hestmlo sig. Men kommen bakom
de gamla pilavne vid hörnet, brast han i
gråt.
1 detsamma gingo två herrar nedåt
vägen. Knut kände dem, tle voro den gamle
majoren på herregården och hans son. Knut
tryckte sig tätt intill träden och såg upp
först da de gått förbi. Men livad var det,
som låg der midt, på vägen? Eu grön
silkesbörs, rund som en stoppad kori’.
Knuts lörsta. tanke var alt springa efter
herrarue och lemna dem börsen, men deu
Do danska barnen gå i skolnn anda långt
in |m sommaren.
mista att först se efter livad som var i den.
Der voro guldslantar, silfverslantar och
några kopparmynt, ocli af 25 öre stycken
var der isynnerhet eu otrolig mängd.
Frestaren i Knuts hjerta sade: hvad betyder eu
slant för de rika menniskorna, tag du en,
och Knut lyssnade till frestaren. E11 stund
derefter låg en blank 25 öre slant i hans
fieka.
Gossen kände sig illa till mods, ty han
hade aldrig gjort något sådant förut. Springa
efter herrarue vågade han icke; det liade
varit omöjligt att nu sc dem i ögonen. Men
då det biel mörkt smög lian sig upp till
herregården och lcinnade hörsen till en af
tjenarne.
Vänta litet, — sade denne vänligt, men
Knut skyndade hastigt derifrån.
^ — God natt och Gutl välsigne min lille
Knut, — sade lians moder som vanligt då
han lade sig. Men lian var likväl nedslagen
ocli rädd, ty Guds välsignelse livilade ieke
öfver honom, det visste lian mycket väl.
— Ar du icke frisk? — frågade liaus mor
nästa morgon.
— Jo, tack — nog var han frisk.
— Jag liar tänkt, — fortfor hon ömt, —
att det likväl vore liårdt om du icke skulle
få en slant liksom alla de andra. Här har
du 25 öre, och roa dig nu riktigt bra.
Meii Knut kunde icke ha något nöje af
utfärden, ty i vestfickau låg något som
brände.
— Majorens betjent har varit här ocli
sökt dig, — sade lians mor litet menande
då han kom hem om aftonen, — oclt jag
kan ej gissa livad han ville dig.
Knut vissto det mycket väl och tillbragte
cn ångestfull natt. De hade bestämdt
upptäckt stölden.
Då lian nästa morgon kom från skolan,
stodo de begge herrarue utanför deras dörr.
— Nå, min lilla krabat, får man då
ändt-ligen tag i dig, — sade den unge herrn
vänligt. — livad skulle du tycka om den
här som kittarelöu?
Det skymde för Knuts ögon, då en blank
guldpenning hlef stucken i lians hand.
— Du är en snäll, en redlig gosse. — sade
majoren oclt klappade hans kind. — Låt
se, att du alltid förblifver det.
Ilans mor stod i dörren med strålande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
