Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280 mark för en undervisningskurs i
steno-grali vitl uoruialskolans i Helsingfors femte
klass. Detta är en stor triumf för alla
stcnogrnfius vänner. Men vi känna eu liten
småstad, icke långt från lamlets hufvudstad,
der f. n. undervisning i sleuograli meddelas
af fyra hlantl lyccets elever på högsta
klassen. Och detta med god framgång och utau
särskild ersättning. De undervisa i två
särskilda kurser, den ena lör uybegyimarr, deu
andra för längre hunna. Och icke mindre
än 12 af lyccets elever använda sleuograli i
många af sina häften.
l‘å samma ort finnes äfveu en stenografisk
förening, som räknar omkring 10
medlemmar. Den sammanträder första oeh tredje |
lördagen i måmulen och redigerar en egen
tidning i steuograti. Tidningen uppläses un- I
der mötena, vid hvilka äfveu hallas fria
föredrag af en utsedd föreningsmedlem, medan
de andra efter förmåga göra stenografiska
anteckningar.
Den lilla föreningen sammnnhåilcs och
lodos af gemensam kärlek till sin uppgift.
Tanken pä den lid dc vinna, som kunna
använda den stenografiska skriften, lifvar och
sporrar alla till ihärdigt, arbete. Också å
en annan ort, belägen längre Imrt från
hnf-viulstadeu, lia vi med glädje hört att
undervisning i sleuograli meddelas af för saken
intresserade.
Om du, lilla Trollsliinda. kumle gifva den
allsmäkfiga Senaten en vink om att ett
anslag ät dessa undervisningskurser vore i hög
grad välkommet, så gjorde du en god
ger-ning. Det skulle med tacksamhet mottagas
af de medellöse elever, hvilka ej räknat på
annan lön för sitt arhete, än medvetandet
att hafva gjort en god gerning.
(>in sländaus läsare vore roade af att en
annan gång höra något mera om stenogratiti,
den lilla föreningen oeh dess tidning,
,,yni-sfdn“, så skola vi framdeles gerna meddela
ett oeh annat derom. Till dess, farväl!
Stenografisk
—-öv*.-;—
Min syster Hanna.
(Forts, ock slut från n:o 21.)
Sagdt. oeh gjonlt. Hanna gled sakta ut,
höljd i en stor scInval och vi sutto med
klappande Irjerhm i våit gömställe under del
karlarne fort foro alt, ropa och bulta
ilerutan-för.
Ändtligen, ändtligen hörde vi äfveu andra
röster och slutligen ljöd vår driing Anders
amlfmtna stämma, der han kom springande
oeli ropade pä sin breda österbottniska
dialekt: vill ni ga lieini nu eller ska jag
ta ti hyssnn?
Med glädjerop störtade vi ut och mötte
llänna som genomvåt, varm och flämtande
skyndat efter drängarno. Ilvad hon föreföll
oss alla präktig oeh tapper! Def var niistan
med vördnad vi denna qväll kysste henne
och sade godnatt.
Så gick tiden tills vi hlcfvo confirnierade.
Brödernas skolgång slukade stora summor,
utan att (len tycktes medföra livad pappa
väntat: håg och fallenhet för studier. Vår
äldste hror, Harald, hade längesedan honlt
vara student, men kuggades år efter år, tills
pa]>pa slutligen fann sig tvungen att sätta
immun i en jordbruksskola, och om ett par
år gick det lika illa fur Otto, som slutligen
tilläts att, resa. ut lill sjös oclt bli en duglig
kapten med tiden. Yi flickor, liadc
emellertid arbetat från morgon till qväll, stretat
och försakat, fiir att fylla gossarnes alla
lie-liofver. Vår glada ungdomstid var en enda
lång och tröttande arbetsdag, med föga livila
oeh förströelse, det, var som ltade vi aldrig
tid att känna oss unga och glada. Hannas
största nöje var nu som alltid att läsa oeh
hon använde dertill hvaremla liten stund
som hlef öfrig efter dagens arbeten. När
jag tänker tillhaka på denna tid af
försakelse och ninhäramlen, undrar jag öfver, att
min älskade syster Hanna ej hlef hitler oeh
stygg. Allt livad hou innerligast, längtat
efter i verlden: kunskaper och studier, det
måste In ni försaka, hlott emedan hon var
cu flicka, oeh hennes bröder, som Imile
kunnat fråssa i dessa herrliglieter, — de hlydde
sig ej derom, de längtade bort från höeker
oeh examina. Men jag hörde aldrig ett
klagande ord från Hannas läppar, hon hlef allt
mildare, lugnare, mera sluten och inåtvänd;
lmn föreföll mig stundom som en
lljel-tinna, till den grad kumle hon behorrska
sig sjelf. dag säg alt hon ej var lycklig,
så iimlergifven hon än var, och det låg
öfver mig som en tung börda, ty jag älskade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
